»» Linnéa Samia Khalil

Ikväll ska jag göra det jag älskar. Låta mjuka, långa, runda ord passera min strupe och fylla en folkfylld sal samtidigt som mina tio fingrar dansar danser över svarta och vita tangenter. Ikväll ska jag älska med det jag älskar och älska känslan jag älskar av att få göra det jag älskar. Jag ska älska med Paolo Nutini och India Arie för mina två publiker varav en finns på plats och kan kallas fysisk medan den andra finns men ändå inte, mental blir ordet för denna.

Nu ska jag skeda klart med mannen (även kallad Helmer, hårboll, katt) i mitt liv. Dricka upp mitt kaffe som blivit kallt. Dra upp mig ifrån där jag är och ta tag i denna dag.

Ett, två, nu.

Alexandra står och provar BH's av diverse slag. Linnéa går runt och tittar sig omkring bland alla spetssaker och volanger. Fastnar vid ett ställ med lite halvporriga spetsnegligéer och säger till sin vän:
L: Usch. Va obekvämt att sova i en såndär alltså. Usch.

A: A, jo... Sen kan det ju möjligtvis vara så att den åker av ganska så snabbt?

Alexandra står fortfarande och provar BH's av diverse slag. Linnéa sitter nu på en stol utanför provrummet, som till 99% säkerhet vanligtvis används utav de män och pojkvänner som blir indragna i underklädesbutiken utav deras flickvänner eller mammornas barn som tvunget får följa med efter dagis och köpa tuttekasse till mammas hängande tuttar innan dom faller i marken.

A: Kan du hänga upp denna åt mig?
Ger Linnéa en BH med tillhörande galje.

L: ... ... ... såna här BH-galjar är svårare att förstå sig på än det mest avancerade steget i Sudoku.

Det är när sådant kommer ur munnen som man inser att man nog levt ensam alldeles för länge och att singellivet börjar sätta sina tragiska spår...

And now. Strike a pose wives.

Inatt höll jag en mjuk och fantastisk hand i min. Jag letade efter min pausknapp som tydligen var trasig.

Idag bränner det i mina triceps. Gottont.

Ändå kunde jag, tillsammans med denna främmande människa, kommunicera och skapa någonting. Vi kunde förstå varandra utan att säga ett enda ord. Vi kunde hänga med på vart den andra var på väg genom en enda ton. Musik. Jag pratar givetvis om musik, språket som varenda människa förstår.

Idag, när jag drack mitt varma morgonkaffe lät jag mina tankar flyga dryga året tillbaka. Till Havannas ändlösa, varma och vackra gator. Blundar jag riktigt hårt kan jag fortfarande känna lukterna. Lukterna av nybakt pan, smutsiga avgaser, kväljande sopor och salt hav. Kan känna den hala asfalten under fötterna och se husens alla miljontals detaljer och färger.

Sen för att inte glömma all musik. Takterna av reggaeton från ett håll som grötades ihop med salsatakter ifrån ett annat. Rappande killar, nynnande tjejer. Musik, ljud, överallt. Hela tiden.

Jag känner det. Jag hör. Jag är där. Igen.

En natt. Två främmande människor som genom musiken pratar samma språk.

Therese, min kära vän. Idag tänkte jag på dig när jag åt middag i min ensamhet. Oj, redan här blir jag nog tvungen att tydliggöra mig lite. Middag. Min definition på det ordet idag är; gårdagens krögarpytt som vars små fyrkanter av ingredienser blivit stela som knäckebröd på grund av mötet med luften i mitt kök som pågått under gårdagen, natten och dagen. Då kunde jag inte låta bli att skratta lite. Therese är nämligen den vännen utav mina som inte äter värmd mat. Dagen-efter-mat. Jag skrattade lite för att jag tänkte, lilldjävulen som jag är, att nästa gång kan jag bjuda Therese på kall, stenhård krögarpytt serverad direkt ur pannan. Precis så som jag intog målet idag. För det borde väl bli godkänt, så länge jag inte värmer på den kulinariska rätten? Eller?

Mina tre anledningar;

En dag, som inte är idag, ska min syster lära mig att hjula och stå på händer med böjd torso.

En dag, som inte är idag, ska jag bada i ett salt hav och lägga kroppen för att torka på en mjuk ljusbeige strand.

En dag, som inte är idag, ska jag rädda världen.

Det finns många anledningar till att jag sjungit idag. En del av det hela skulle kunna stavas frustration och besvikelse i samband med svenskarnas uppenbart okunniga och idiotiska tänkande. Ni vet vad jag menar.

Detta blev vårt, mitt och Robins, resultat.

Håll till godo.

Nya Sverige.

Fuck it.

Byter ut geeky-style mot viktighets-style. Imorgon kanske jag gör något viktigt. När man är viktig har man glasögon på sig. Det lärde min afrikanska farfar mig, för 5 - 6 år sen när han fortfarande var i livet, genom arabisk skrift på ett lövtunt papyrusblad sänt via flaskpost i en flaska med havstulpaner på.

Sen kan man även använda dom för att göra frågetecknet i mammas hjärna, och säkerligen många andra i hennes generation, ännu större i frågan om; varför använda när man inte ens är i behov? Då är det klart att rebellen och minstabarnet tänjer på ännu en gräns och maxar användandet.

Back on topic.

Imorgon gör jag något viktigt och förhoppningsvis något bra. Ska bara sova på saken först för att sedan måla tredje och sista lagret utav den färg mina värderingar och normer är färgade av, dela med mig av denna färg för att sedan tänka sju ord som någon sa till mig inatt:

Önska mig lycka till. Bara mig. För detta handlar ju, som ni vet, bara om mig.

Tack.

Lars Winnerbäck är en riktigt bra låtskrivare. Texten i följande låt är otroligt bra. Otroligt bra.

Här Frida.

Hoppas lillasyster gjort dig någorlunda nöjd nu.

Sjunga och spela.

Tiden gick och ju mer jag fick spelat in destu mer omformades min vision om att kunna mata cyberspace med ännu ett klipp ifrån mitt sovrum till Veronica Maggios ord som lyder; aldrig nöjd. Jag blir aldrig nöjd.

Får väl ännu en gång hoppas på att ni nöjer er med en printscreen, mest för att kunna bevisa att jag inte snackar skräp, och klichen om att  det är tanken som räknas.

Förövrigt har jag bytt namn från Khalil till Svensson vilket innebär följande; Väckarklocka som ringer, kaffe, arbete, träning, dusch, soffa och god natt.
Nu är jag för närvarande under punkten dusch i programmet. Och duscha kan man ännu inte göra med dagens elektronik. Så en punkt följt av ett knapptryck på spara & publicera får det bli just precis... NU.

I morse var jag en sån människa som jag inte tycker om. Det är jag tyvärr varje morgon om jag tvingas upp för tidigt. Tror det enda som skulle hjälpa är nån sorts medicin. Eller sovmorgon, helt enkelt. Sovmorgon i en vacker mans sked, om jag verkligen hade fått bestämma. Men, ibland får man inte det. Som i morse typ. Och imon morgon också för den delen.

Nu är jag glad igen. Fruktansvärt trött efter 12 timmars arbete och nya intryck, men glad, som sagt.

Förlåt för mitt negativa morgonhumör.
Tusen tack mamma för den sköna cykeln.

Tack Siv för att du överraskar mig med diverse skatter utanför min dörr om dagarna. Blir så mycket roligare att komma hem då.

Precis samma idag. Nu.

Hade glömt av hur mycket jag hatar det och hur fruktansvärt morgonhumör jag har. Jag är en hemsk människa och ett odjur. Hade fel människa gått in genom dörren så hade jag dödat den. Just nu skulle jag vilja hoppa in i min lilla TV och slå ner killen som sjunger, försöker sjunga, på Nyhetsmorgon.

Dessutom ösregnar och blåser det. Och jag upptäckte precis en maska på mina strumpbyxor.

Det är nu riddaren på den vita hästen ska komma och rädda mig. Men det är klart, inte ens en riddare vill gå ut i detta vädret och speciellt inte så här tidigt på morgonen.

Stackars mig. STACKARS MIG!

Imorgon börjar jag jobba igen. Tillbaka till det vi brukar kalla vardagen.

Sommaren har varit innehållsrik och fantastisk. På många olika sätt. Väldigt många olika sätt till och med. Det inser man ganska lätt när man sätter sig ner och tänker lite.

Man inser det ännu lättare när man utmanar sig själv genom att hitta på så många jag har meningar som möjligt. Meningarna fylls på ganska så fort och hade mina ögon inte varit så trötta så hade nattens inlägg kunnat mäta sig, i sidantal, med Shantaram.

jag har

En morgon med min pyttelilla katt Kerstin, som egentligen borde vara en gigant med tanke på alla gigantraser hon är en blandning utav. Och eftersom hon älskar kakor och bullar.

Ägg. Nu ska jag trycka i mig ett ägg sen ska jag åka och titta på inhägnade djur.

Linnéa 2: Nej. Sov istället. Klockan är mycket.

Linnéa 1: Men...

Linnéa 2: SOV!
Linnéa 1: Okey då...

Linnéa 1 är en mes.

God natt.

Det ordet känns plötsligt väldigt fjuttigt och ynkigt. Hade jag haft ett större ord hade ni fått det. Alla fina människor i min närhet som har de största hjärtana som finns.

Ni berikar mitt liv.

Idag har hösten kommit på riktigt. Marken är mörkgrå och fuktig efter regnet. Det blåser och löven faller sakta ner till marken. Himlen är grå.

Kaffe. Nu behöver jag kaffe.

Vill bara höja ett varningens finger till er festglada människor och framförallt till er tjejer som ibland festar till det på krogar osv.

Inatt slutade min kväll på akuten följt av IVA. Jag vaknade idag upp med dropp, ekg och syrgas. Skulle gå på toaletten igår och där slutar mitt minne. Allting är svart. Idag har jag har leriga klackar och urinvägsinfektion.

Var rädda om er när ni går ut. Det tänker jag vara i fortsättningen. Extremt rädd om mig.

Förklarade ju så fint min kärlek till Helmer här igår; 'Han är just nu den bästa mannen i mitt liv'.

Helmer i all ära. Men vart var han idag? När jag och min vän Therese behövde honom som bäst?

Ja, jag säger då det. Det finns för och nackdelar med allt. Och alla.

<b>Att få, att komma, att fylla.</b>

<br><br><strong>Att få</strong> sova sked med Helmer är obetalbart. Han är just nu den bästa mannen i mitt liv.<div></div>

<div>

<strong>Att komma</strong> på hur skönt det är att mitt sunda liv är tillbaka igen. Grönt, nyttigt och svettigt.</div>

<div></div><strong>Att fylla</strong> näsan med frisk höstluft som ändå fortfarande är tillräckligt varm för att man ska slippa frysa när man andas den.</div>

<div></div>

<div><br>

Dessa <b>att</b> har gjort min dag bra.<br>

Tack<i>att</i>

Att få sova sked med Helmer är obetalbart. Han är just nu den bästa mannen i mitt liv.

Att komma på hur skönt det är att mitt sunda liv är tillbaka igen. Grönt, nyttigt och svettigt.

Att fylla näsan med frisk höstluft som ändå fortfarande är tillräckligt varm för att man ska slippa frysa när man andas den.

Dessa att har gjort min dag bra.

Tackatt

Låt oss ta detta från början.

Låt oss, återigen, ta på oss våra allvarsamma ansikten. För det behövs. Igen och igen.

För några år sen, när jag, min syster Frida och min bror Daniel fortfarande bodde hemma fick vi så kallat besök. Jag och Frida. När mamma och pappa var på jobbet - vilket inföll nattetid - ringde en granne i huset bredvid och sa:
Det står en man och tittar in i ert fönster.

Läbbigt. Mkt läbbigt.

Men. En gång är väl ingen gång tänkte vi och tog det lite halvseriöst.

När det däremot blev en återkommande historia började det bli riktigt läskigt. En man med huva som stod och tittade på en på natten. Då kanske det tåls att tillägga att jag på den tiden var en riktig nakenfis som älskade att springa runt naken OCH att sova naken. Något jag nog aldrig mer i hela livet kommer göra eftersom jag fortfarande mår dåligt över vetskapen om att mannen, som vi kallar Titt-Olle, sett mig naken. X antal gånger. Otroligt kränkande och förnedrande. Trots att det var så många år sen och trots att jag inte ens bor kvar så får det mig att sitta här och börja lipa. Jag kommer ihåg hur jobbigt det var att vakna upp på morgonen och se en fet näsfläck på rutan när solen lyste in. Jag kommer ihåg hur jobbigt det var att ens vara utomhus under den tiden för jag tänkte: Ser han mig nu? Är han här någonstans? Vad vill han?

Det var en riktigt jobbig tid och som jag sa, fortfarande är det något jag mår dåligt över och hatar att tänka på.

Varför skriver jag om detta nu då? Om det är så fruktansvärt jobbigt och om jag inte vill prata eller tänka på det? Det är inte för att jag vill ha uppmärksamhet eller tycka-synd-om-kommentarer på något sätt. Jag har världens bästa vänner jag kan prata med om det skulle vara så. Varför jag sitter här och skriver handlar om något helt annat. För att återgå till inledningen utav detta inlägg så sitter jag här och är så fruktansvärt besviken och ledsen över att en människa kan ta parti för mannen, äcklet, Titt-Olle och tycka att allt är frid och fröjd och att jag ska lägga ner att bry mig om det där nu eftersom det var så längesen. Och eftersom personen i fråga arbetar med hans syster tycker hon såklart det är jobbigt att det pågår en sk. konflikt mellan mig och äckelgubben som jag inte direkt skulle vilja bryta hjärta eller göra kompisarmband med. För här, här ska man tydligen blunda för sanningen. Här ska saker som inte är okey vara okey. Här ska man absolut aldrig i hela sitt liv säga vad man tycker. Här ska rättvisan inte segra.

Drömde att jag var i studion igen. Bara jag. De 7 resterande medlemmarna i Vaca var inte där. Jag skulle lägga sång. Allt annat var klart. Sång på en av våra gamla låtar, den lugnaste och kanske en utav mina favoriter när det kommer till Vacatierra, Don't Care. Skulle vilja göra det igen. För underbara saker, dom vill man ha kvar, för alltid. Ibland går det, ibland inte, uppenbarligen. Saknar er pojkar.

Alla borde ha en granne som mig och Martin Beck. Ungefär samma. Fast min är lite bättre.

Jag pratade, för bara ett par veckor sen, om kedjor. Bra kedjor. I det fallet handlade det om att jag väldigt gärna hade velat påverka en människa att tänka annorlunda i möten med nya människor. Mindre hat och fördomar helt enkelt. Alla älskar alla, ingen hatar någon. Var poängen av kedjan jag ville starta.

Nu får jag ta del av en annan kedja. En rolig kedja.

Vet att ni som är vän med mig på facebook inte missat att en utav mina youtubeklipp uppmärksammades igår när originalartisten valde att lägga upp mitt klipp på hans sida. Sånt är så roligt att man kan leva flera dagar på det. Man får lite ny energi att omvandla till inspiration och lust. YES!

Det roliga när någon betydelsefull person uppmärksammar en är att andra folk fortsätter att göra det. Därav den roliga kedjan jag ville berätta om.

Det känns otroligt roligt att inte bara Darin, Frida och Kicki delat med sig av mitt videoklipp, utan i nuläget även 291 personer till som jag inte har en aning om vilka det är. Det är hur roligt som helst! HUR ROLIGT SOM HELST!

En rolig kedja. Kort och gott.

Tack.