Fina dagar, fina nätter
Love life.
Det är allt jag har att säga just nu.
Fantastiskt.
Det är allt jag har att säga just nu.
Fantastiskt.
2011-12-28 - 23:01:03
LINNEAKHALIL.SE
2011-12-28 - 22:17:58
Nattlivet - det bästa livet
Det är natt. Tystnaden ekar i köket, i takt med mina andetag och klockan som tickar.
Skriver. Funderar. Ritar. Suddar. Målar. Sjunger. Pratar. Spelar. Och lever.
Jag önskar jag kunde röra om i min hjärna. Ändra hjärtats slag en smula.
Synka, liksom. Det vore så enkelt. Och bra.
Men ibland, kanske oftast, går svårheten hand i hand med verkligheten. Enkelheten är mer svårfångad, svår att nå.
Jag vill i vilket fall som helst aldrig på något sätt få dig att fara illa.
Jag jobbar på det.
På allt.
På riktigt.
Godnatt.
2011-12-22 - 01:43:26
Under Ghanas sol
Minnen av värme.
Gitarren har vilat mot mitt knä idag. Pennan har gjort avtryck i min bok.
Snart är en ny låt klar och det gör mig glad.
Kaffepaus.
2011-12-19 - 16:52:21
20110629
Det var redan nästa dag.
Det hade gått fort sen igår, allting. Samtidigt som timmarna som passerat hunnit med att skapa en ny och självklar vänskap.
Som kändes längre än tiden som gått. Sen igår.
Det var redan nästa dag och där satt du, framför mig. Efter att gitarren lagts ifrån oss och du gett mig nya ord till min text. Efter det att vi lämnat balkongen och hamnat på en utav stadens alla kvarterskrogar. Innan vi dansade tango på kullerstensgatorna under sommarnattens sena timmar. Så satt vi där. Tills stället stängde. Vi pratade om saker jag annars inte pratar om, eller pratat om. Men det kändes så enkelt. Du kändes enkel. Där och då kändes det enkelt.
Jag minns så väl hur mina ord så gott som tvingade sig ut ur mig. Som ett sorts behov.
Jag kommer ihåg hur jag lät känslorna släppa taget. Kommer ihåg hur mina ögon tårades. Jag kommer ihåg dig. Hur du bara satt där och fanns.
Ett finger under ögat.
En torkad tår.
En välbehövlig tystnad.
En närvaro.
Tack. Ett halvår senare.
go home
go on
go through
Det hade gått fort sen igår, allting. Samtidigt som timmarna som passerat hunnit med att skapa en ny och självklar vänskap.
Som kändes längre än tiden som gått. Sen igår.
Det var redan nästa dag och där satt du, framför mig. Efter att gitarren lagts ifrån oss och du gett mig nya ord till min text. Efter det att vi lämnat balkongen och hamnat på en utav stadens alla kvarterskrogar. Innan vi dansade tango på kullerstensgatorna under sommarnattens sena timmar. Så satt vi där. Tills stället stängde. Vi pratade om saker jag annars inte pratar om, eller pratat om. Men det kändes så enkelt. Du kändes enkel. Där och då kändes det enkelt.
Jag minns så väl hur mina ord så gott som tvingade sig ut ur mig. Som ett sorts behov.
Jag kommer ihåg hur jag lät känslorna släppa taget. Kommer ihåg hur mina ögon tårades. Jag kommer ihåg dig. Hur du bara satt där och fanns.
Ett finger under ögat.
En torkad tår.
En välbehövlig tystnad.
En närvaro.
Tack. Ett halvår senare.
go home
go on
go through
2011-12-19 - 16:40:56
Från Kungälv till Kungsholmen
En klocka tickar i mitt kök. Jag är ovan vid klockor som tickar men tror att jag ska kunna lära mig att stå ut med ljudet.
Kaffet är varmt. Utanför fönstret blåser det. Utanför, där lite av en ny värld uppenbarar sig. Eller ja, en ny stad, i alla fall.
Jag har flyttat.
Tänkte skriva ett par ord men blev just precis nu extremt sugen på att spela gitarr.
När jag vill det, då är jag inspirerad och sugen på att skapa eftersom nya miljöer och känslor i kroppen är det bästa för att få kreativiteten att växa inom mig.
Kaffe och gitarr i mitt nya kök och i min nya stad kanske vore något?
Ja, så får det bli.
Vi hörs.
Kaffet är varmt. Utanför fönstret blåser det. Utanför, där lite av en ny värld uppenbarar sig. Eller ja, en ny stad, i alla fall.
Jag har flyttat.
Tänkte skriva ett par ord men blev just precis nu extremt sugen på att spela gitarr.
När jag vill det, då är jag inspirerad och sugen på att skapa eftersom nya miljöer och känslor i kroppen är det bästa för att få kreativiteten att växa inom mig.
Kaffe och gitarr i mitt nya kök och i min nya stad kanske vore något?
Ja, så får det bli.
Vi hörs.
2011-12-13 - 16:51:49
Tankar som far iväg
Igår kväll, när jag fastnade bland videoklipp av olika slag fick jag höra en röst. Den lät precis som hans.
Jag slöt ögonen ett tag och jag befann mig där. Igen. Långt bort.
Inte för att jag känner någon som helst saknad utan mer för att det var fina dagar som ibland smörjer själen när dom passerar tankarna. Ingenting var som det är nu och där existerade ingenting annat förutom oss.
Undrar hur han mår. Och vad han gör.
Undrar om min röst gör sig påmind hos honom ibland.
Rösten, gitarren och den påfallande tystnaden som omgivningen bjöd på den natten.
Vi närmar oss mitten utav december.
Utanför fönstret pågår någon form av höststorm och igår kunde jag, vid sidan av ljudet som fick mig att känna igen hans röst, även höra åskan. Jag tycker om åska. Och höstrusk. I ett par dagar. Om jag får vara inomhus. Sen, de dagar då man måste bege sig ut, då önskade jag mig en väderpaus för ett slag.
Nästan så att jag skulle uppskatta gnistrande snö.
Men bara nästan.
Kaffedags.
Godmorgon.
Jag slöt ögonen ett tag och jag befann mig där. Igen. Långt bort.
Inte för att jag känner någon som helst saknad utan mer för att det var fina dagar som ibland smörjer själen när dom passerar tankarna. Ingenting var som det är nu och där existerade ingenting annat förutom oss.
Undrar hur han mår. Och vad han gör.
Undrar om min röst gör sig påmind hos honom ibland.
Rösten, gitarren och den påfallande tystnaden som omgivningen bjöd på den natten.
Vi närmar oss mitten utav december.
Utanför fönstret pågår någon form av höststorm och igår kunde jag, vid sidan av ljudet som fick mig att känna igen hans röst, även höra åskan. Jag tycker om åska. Och höstrusk. I ett par dagar. Om jag får vara inomhus. Sen, de dagar då man måste bege sig ut, då önskade jag mig en väderpaus för ett slag.
Nästan så att jag skulle uppskatta gnistrande snö.
Men bara nästan.
Kaffedags.
Godmorgon.
2011-12-09 - 10:08:11
En paus i pågående flytt
Att andas
Att leva
Att tänka och spekulera.
Att finnas
Att vara
Att känna
Att se,
att låta drömmar bli verkliga, visioner ske
Att leva
Att tänka och spekulera.
Att finnas
Att vara
Att känna
Att se,
att låta drömmar bli verkliga, visioner ske
att känna känslor av vällust, älska och att ge.
Fyra dagar kvar.
Längtan.
Fyra dagar kvar.
Längtan.
2011-12-07 - 17:06:00
Om ingen verklighet fanns
2011-12-01 - 23:39:16
Första dagen i december
Tolv dagar kvar. T-o-l-v. Det är mindre än två veckor. Och vetskapen utav detta gör mig glad.
Väldigt glad.
Får inte du separationsångest? Frågade hon mig idag med tårar i ögonen.
Som om jag vore totalt oberörd svarade jag nej på frågan. Nästan så att jag hade velat känna. Framkalla känslor och tankar som det just nu inte finns någon som helst tillstymmelse av.
Men vad är det egentligen att sakna?
Förutom guldkornen, som man ändå alltid måste lämna vart man än beger sig.
Förutom dessa, som är få i skalan, så finns det ingenting kvar att hämta här.
Trasiga relationer.
Ångestfyllda personer.
Tankar och funderingar som slutar med blockeringar.
Hamsterhjulsfasoner.
Låtsasreligioner.
Alkoholdeprissioner.
Ofungerande intereaktioner.
Jag är hemskt ledsen att behöva säga att jag inte kommer sakna dig. Inte ens lite.
Ibland gör sanningen ont.
Lev med det.
Hejdå stad. Hejdå.
2011-12-01 - 17:16:00
