En annan stund, ett annat liv
Det var inte igår.
Det var ett väldigt bra tag sen.
Det var egentligen en uppdatering på facebook som fick mig att hitta hit igen. Jag kände mig bara tvungen att skriva lite. Och när jag satte igång kände jag att jag saknat det.
Tror jag är tillbaka.
Jag skulle vilja forska i ett speciellt ämne.
Föräldrar och barn.
Det är alltid lika intressant att läsa dessa, icke banbrytande, inlägg som skrivs av nyblivna föräldrar.
'Lyckligast i världen'
'Det bästa som någonsin hänt'
'En obeskrivlig lycka'
Osv, osv.
Det där köper jag. Verkligen. Och jag förstår också att det är ett ögonblick man aldrig någonsin kommer kunna sätta sig in i, ens lite, om man själv inte varit där. Det är heller inte riktigt det jag känner att jag vill forska om.
Jag undrar så när den där enorma kärleken mynnar ut i någonting annat. Vissa föräldrar som till och med överger sina barn. Hur? Och framförallt; när? När händer det. När tar den där enorma kärleken och det där enorma lyckoruset slut? När är det inte längre det bästa som finns att ligga näsa mot näsa och småle samtidigt som man tittar in i underverkets oskyldiga ögon.
Jag förstår inte.
Jag förstår verkligen inte alls hur det kan bli så i vissa fall. För, som tur är så sker det ju bara i vissa få fall. Men, få fall för mycket.
En fråga att fundera vidare på.
Morgonkaffet väntar.
L
Det var ett väldigt bra tag sen.
Det var egentligen en uppdatering på facebook som fick mig att hitta hit igen. Jag kände mig bara tvungen att skriva lite. Och när jag satte igång kände jag att jag saknat det.
Tror jag är tillbaka.
Jag skulle vilja forska i ett speciellt ämne.
Föräldrar och barn.
Det är alltid lika intressant att läsa dessa, icke banbrytande, inlägg som skrivs av nyblivna föräldrar.
'Lyckligast i världen'
'Det bästa som någonsin hänt'
'En obeskrivlig lycka'
Osv, osv.
Det där köper jag. Verkligen. Och jag förstår också att det är ett ögonblick man aldrig någonsin kommer kunna sätta sig in i, ens lite, om man själv inte varit där. Det är heller inte riktigt det jag känner att jag vill forska om.
Jag undrar så när den där enorma kärleken mynnar ut i någonting annat. Vissa föräldrar som till och med överger sina barn. Hur? Och framförallt; när? När händer det. När tar den där enorma kärleken och det där enorma lyckoruset slut? När är det inte längre det bästa som finns att ligga näsa mot näsa och småle samtidigt som man tittar in i underverkets oskyldiga ögon.
Jag förstår inte.
Jag förstår verkligen inte alls hur det kan bli så i vissa fall. För, som tur är så sker det ju bara i vissa få fall. Men, få fall för mycket.
En fråga att fundera vidare på.
Morgonkaffet väntar.
L
2013-06-05 - 12:20:16
