2010 blev inte alls som jag tänkt mig
... det blev bättre.
Årets sista dag och jag kan inte låta bli att skriva ett par rader. Är lite som en tradition har jag märkt när jag gått tillbaka och tittat.
Förra gången det var dags att skriva nya siffror i kalendern avslutade jag årets sista dag med följande rader:
..."Oj, är jag precis som varenda kotte runt om i detta avlånga land just nu? Tror att livet kommer förändras bara för det står 2010 i almanackan? O nej, absolut inte. Vet att det definitivt krävs mer än ett nytt nummer i agendan för att livet ska bli kul och intressant. Har redan börjat känna en fin skillnad, kommer helt enkelt bara fortsätta på det jag har lyckats bygga upp nu. Ta tag i lite mer saker och nå nya små mål. Fantastiskt. Nu kommer jag helt enkelt rasera ovälkomna namn i skallen, tänka på saker som är värda att tänka på, kämpa på och festa ihjäl mig ikväll med gamla gänget och starta det nya året med den värsta bakfyllan man någonsin kan drömma om.
Januari, februiari, mars och april.
Bakfylla. Stockholm. Århus. Sjukhus. Misshandel. Renovering. Rio de Janeiro. Värme. Kyla.
Första månaderna präglas av akutrum, vita sjukhusväggar och operationsbord. När jag nu sitter och funderar lite extra inser jag att jag varit på sjukhus varannan månad i år. Inte dåligt, det heller. Men, säger som en vis människa en gång sa till mig i ett uppmuntrande SMS i samband med att min arm bröts i somras: det är ärren vi minns. Och visst är det så.
De vita väggarna fick dock ett färgglatt avbrott i mars när vi spenderade tre veckor i Rio De Janeiro. Även där träffade vi många sköna människor och det var en resa som absolut lämnade ett speciellt avtryck i mig.
Maj, juni, juli och augusti.
Nya vänner. Mycket fester. Bröllop. Studenter. Sol. Hav. Beundran. Billiv. Sömnbrist. Scener. Människor. Musik.
Våren och sommaren kom. Då berikades mitt liv genom att jag fick lära känna en utav de bästa och mest fantastiska människor som just ni existerar, vilken ära hörni. Det blev många vakna nätter då ord utbyttes och jag kunde och kan fortfarande inte sluta förundras och inspireras. Den tjugofjärde juni blev vakna nätters ord till verklighet och jag fick äntligen lov att stirra mig till sömns och somna med ett leende på läpparna på endast 20 centimeters avstånd. Och på tal om fantastiska människor så smälte mitt hjärta totalt när jag den tionde juli spenderade en dag, en natt och en morgon i Lidhult. Där är fortfarande en del att mitt hjärta kvar och jag är så glad över att jag har fått nya vänner för livet.
Fick även testa på lite turnéliv i somras vilket jag också givetvis är extremt glad över. Turnéliv och Norrland. Två nya saker och jag älskade de båda. Att få leva som en rockstar är någonting som varenda människa borde få prova på. Åka från stad till stad. Leva för dagen. Festa på tok för mycket. Sova alldeles för lite. Ge gärnet på scen. Och för att inte tala om alla människor man möter. Allt från lille Tim i Umeå som väckte mina moderkänslor när jag såg honom sitta för sig själv, med smutsiga käder och röka på en stenmur i centrala Umeå en lördagsnatt vid 4. En liten kille som jag inte kunde undgå att tycka om och umgås med den natten och som jag ibland mottar mail med ytters få ord ifrån, via facebook. Allt ifrån lille Tim till Lena aka Mailis, 55, som jag drack ren vodka med iklädd brandhatt tills morgon blev dag i Boden. Och alla däremellan. Kan ni tänka er?
September, oktober, november och december.
Halmstad. Fiestas. Födelsedag. Stockholm. Avskedskram. Projektplanering. Avskedsfest. Insamling. Möten med grymma människor. Sjuhelvetes massa kärlek.
Sen för att inte glömma det som förändrat mitt liv allra mest.
Det är där jag är nu. Mitt nu och mina beslut som jag tog i november som fick mig och mitt liv att ta en ny bana och helt andra vägar än vad jag för mitt liv hade kunnat ana för bara ett par månader sen. Beslut som fått mig att förstå innebörden i ordet lycka och jag är evigt tacksam över valen jag gjort. Detta hade aldrig hänt utan vissa människor i min närhet. Så, någon gång, när jag lyckas sätta ord på min enorma tacksamhet ska jag skriva ner dessa och ge er. För ni är värda så mycket. För mycket för att jag vet i vilken ände jag ska börja.
Därför börjar jag inte.
Jag slutar istället.
Årets sista dag och jag kan inte låta bli att skriva ett par rader. Är lite som en tradition har jag märkt när jag gått tillbaka och tittat.
Förra gången det var dags att skriva nya siffror i kalendern avslutade jag årets sista dag med följande rader:
..."Oj, är jag precis som varenda kotte runt om i detta avlånga land just nu? Tror att livet kommer förändras bara för det står 2010 i almanackan? O nej, absolut inte. Vet att det definitivt krävs mer än ett nytt nummer i agendan för att livet ska bli kul och intressant. Har redan börjat känna en fin skillnad, kommer helt enkelt bara fortsätta på det jag har lyckats bygga upp nu. Ta tag i lite mer saker och nå nya små mål. Fantastiskt. Nu kommer jag helt enkelt rasera ovälkomna namn i skallen, tänka på saker som är värda att tänka på, kämpa på och festa ihjäl mig ikväll med gamla gänget och starta det nya året med den värsta bakfyllan man någonsin kan drömma om.
Spy, bakfyllemat och själmordstankar.
Vi börjar så, så ser vi vart vi hamnar.
Go, go, go!"
Och det blev precis som jag hade tänkt mig. Fast ännu roligare. Ännu mer händelserikt. Ännu bättre.
Skulle inte ljuga om jag sa att 2010 faktiskt är ett av mina bästa och mest innehållsrika år hittills.
Vi börjar så, så ser vi vart vi hamnar.
Go, go, go!"
Och det blev precis som jag hade tänkt mig. Fast ännu roligare. Ännu mer händelserikt. Ännu bättre.
Skulle inte ljuga om jag sa att 2010 faktiskt är ett av mina bästa och mest innehållsrika år hittills.
Januari, februiari, mars och april.
Bakfylla. Stockholm. Århus. Sjukhus. Misshandel. Renovering. Rio de Janeiro. Värme. Kyla.
På nyårsdagen vaknade jag upp bredvid en okänd boråsare hemma i min soffa. Nu förstår jag att alla tror att det har med något inte helt oskyldigt att göra vilket jag kan dementera på en gång. När vi firade in det nya året i Borås och folk hade börjat droppa av hittade jag en vilsen Boråsare, med världens fulaste byxor på sig, sittandes på en bänk i lobbyn. Ungefär 23 minuter efter att vi sagt hej till varandra satt vi i en taxi, med en stulen minibar, på väg till Landvetter flygplats för att starta det nya året i Düsseldorf. Düsseldorf, Las Palmas och Nice. Det var våra alternativ men tack och lov upptäckte vi att vi hade varken tillräckligt med pengar eller pass med oss för att kunna åka dit. Och dagen efter var vi ganska tacksamma för det. Men, tanken var rolig och boråsarn dyker fortfarande upp hos mig med jämna mellanrum. Då dricker vi rom tillsammans och lyssnar på skränig rock'n'roll och skrattar oss till sömns. Så, jag startade alltså året med att ha hittat en ny vän. Inte dåligt.
Första månaderna präglas av akutrum, vita sjukhusväggar och operationsbord. När jag nu sitter och funderar lite extra inser jag att jag varit på sjukhus varannan månad i år. Inte dåligt, det heller. Men, säger som en vis människa en gång sa till mig i ett uppmuntrande SMS i samband med att min arm bröts i somras: det är ärren vi minns. Och visst är det så.
De vita väggarna fick dock ett färgglatt avbrott i mars när vi spenderade tre veckor i Rio De Janeiro. Även där träffade vi många sköna människor och det var en resa som absolut lämnade ett speciellt avtryck i mig.
Maj, juni, juli och augusti.
Nya vänner. Mycket fester. Bröllop. Studenter. Sol. Hav. Beundran. Billiv. Sömnbrist. Scener. Människor. Musik.
Våren och sommaren kom. Då berikades mitt liv genom att jag fick lära känna en utav de bästa och mest fantastiska människor som just ni existerar, vilken ära hörni. Det blev många vakna nätter då ord utbyttes och jag kunde och kan fortfarande inte sluta förundras och inspireras. Den tjugofjärde juni blev vakna nätters ord till verklighet och jag fick äntligen lov att stirra mig till sömns och somna med ett leende på läpparna på endast 20 centimeters avstånd. Och på tal om fantastiska människor så smälte mitt hjärta totalt när jag den tionde juli spenderade en dag, en natt och en morgon i Lidhult. Där är fortfarande en del att mitt hjärta kvar och jag är så glad över att jag har fått nya vänner för livet.
Fick även testa på lite turnéliv i somras vilket jag också givetvis är extremt glad över. Turnéliv och Norrland. Två nya saker och jag älskade de båda. Att få leva som en rockstar är någonting som varenda människa borde få prova på. Åka från stad till stad. Leva för dagen. Festa på tok för mycket. Sova alldeles för lite. Ge gärnet på scen. Och för att inte tala om alla människor man möter. Allt från lille Tim i Umeå som väckte mina moderkänslor när jag såg honom sitta för sig själv, med smutsiga käder och röka på en stenmur i centrala Umeå en lördagsnatt vid 4. En liten kille som jag inte kunde undgå att tycka om och umgås med den natten och som jag ibland mottar mail med ytters få ord ifrån, via facebook. Allt ifrån lille Tim till Lena aka Mailis, 55, som jag drack ren vodka med iklädd brandhatt tills morgon blev dag i Boden. Och alla däremellan. Kan ni tänka er?
September, oktober, november och december.
Halmstad. Fiestas. Födelsedag. Stockholm. Avskedskram. Projektplanering. Avskedsfest. Insamling. Möten med grymma människor. Sjuhelvetes massa kärlek.
Sen för att inte glömma det som förändrat mitt liv allra mest.
Andra november lämnade jag in min livs första ansökan om uppsägning.
Jag tog tag i mina drömmar. På riktigt. Jag är på väg åt exakt det håll jag vill vara på väg åt och det känns nästan vissa stunder för bra för att vara sant.
Jag kommer i framtiden att syssla med det jag vill och saker som betyder någonting för mig.
Jag ska upptäcka världen med allt vad det innebär och satsa helhjärtat på min älskade musik.
Jag tog tag i mina drömmar. På riktigt. Jag är på väg åt exakt det håll jag vill vara på väg åt och det känns nästan vissa stunder för bra för att vara sant.
Jag kommer i framtiden att syssla med det jag vill och saker som betyder någonting för mig.
Jag ska upptäcka världen med allt vad det innebär och satsa helhjärtat på min älskade musik.
Det är där jag är nu. Mitt nu och mina beslut som jag tog i november som fick mig och mitt liv att ta en ny bana och helt andra vägar än vad jag för mitt liv hade kunnat ana för bara ett par månader sen. Beslut som fått mig att förstå innebörden i ordet lycka och jag är evigt tacksam över valen jag gjort. Detta hade aldrig hänt utan vissa människor i min närhet. Så, någon gång, när jag lyckas sätta ord på min enorma tacksamhet ska jag skriva ner dessa och ge er. För ni är värda så mycket. För mycket för att jag vet i vilken ände jag ska börja.
Därför börjar jag inte.
Jag slutar istället.
Och, som jag skrev förra året vid denna tiden, så vet jag att om mitt liv fortsätter i den riktning som det gjort i år, kommer alltså nästa kapitel bli minst lika fantastiskt. Och det är underbart.
Nå.
Spy, bakfyllemat och självmordstankar. Med eller utan Boråsare.
Vi utgår ifrån att nyårsdagen blir sådan. Så får vi helt enkelt se vad som händer. Fet update så fort vi festat klart.
Kärlek. Till er alla. Från mig.
kweli och gott nytt år.
Nå.
Spy, bakfyllemat och självmordstankar. Med eller utan Boråsare.
Vi utgår ifrån att nyårsdagen blir sådan. Så får vi helt enkelt se vad som händer. Fet update så fort vi festat klart.
Kärlek. Till er alla. Från mig.
kweli och gott nytt år.
2010-12-31 - 03:26:26
Vad har vi att förlora?
Nyår om en dag.
Planeringen är nu under kontroll och jag har precis skrivit ner närmare 80 namn på listan. Roligt.
Vi ses på fredag alla festglada människor.
Längtar.
2010-12-30 - 00:43:45
Jag hoppas någon lär er livet rasistäckelsvin
Idag har jag ont i min axel. Väldigt ont i min axel.
Detta handlar varken om att jag på något sätt vill tycka synd om mig själv eller klaga. Jag har bättre och betydligt mer givande saker för mig. Detta handlar om att jag snarare känner ilska och frustration. Och det behöver komma ut, vilket det gör nu. Varje skrivet ord lättar.
Jag känner en enorm ilska över att några lönnfeta och ofräscha rasistsvin, som tappades åtskilliga gånger i golvet vid födseln vilket senare kom att påverka deras intellekt, är anledningen till att jag har ont och är orörlig. Vad som ännu mer upprör mig är det svenska rättssystemet som är lika felvridet som jorden är rund. Jag gillar inte att min energi går åt till tråkiga och negativa saker. Men när man vaknar upp och har ont, 8 månader senare, kan man inte göra annat än att faktiskt bli irriterad. Det är så orättvist och störande att folk inte får ett enda litet straff, inte ens en tillsägelse utan att dom i princip bete sig hur som helst på andra människors bekostnad.
Har många gånger varit revanschsugen och stridslysten. Men kommer snabbt till insikt om att jag inte vill vara en lika låg och patetisk människa som dom. Istället lutar jag mig tillbaka och hoppas att karman inom en snar framtid gör sitt jobb.
Fuck off och stackars tröga er.
Hade jag varit er mamma eller någon annan människa i er närhet hade jag lärt er livet. Hoppas någon annan gör det, snart.
2010-12-28 - 21:18:19
This roadtrip never gonna stop
En månad återstår och nu sätts saker och ting i rullning. På riktigt.Två huvudsaker som färgar min värld och hela min tillvaro nu är;
projektet och allting som rör det. Det tas upp till en ny nivå. Jag har samlat på mig extra krut vilket ska läggas på att få saker och ting gjorda. Maxa, maxa.
Musiken är, även den, på väg åt rätt håll. Nya kontakter och nya samarbeten. Syns man inte, så finns man inte. Syns man, så finns man. Och syns man märker man ganska snart av resultat. Tack. Jag är glad.
Ibland, när rätt tid infinner sig, blundar jag och återupplever platser och människor. Notering: Byt plural mot singular.
Det tänker jag göra nu, för nu är rätt tid.
2010-12-26 - 22:42:20
6 månaders och 40 graders skillnad
Idag;
kärlek till mina vänner och alla andra som jag känner.
kweli
2010-12-24 - 11:54:19
Sex bilder säger mer än 6000 ord
Jag är inte direkt tom på ord. Bara det att mina ord placerats i andra texter vars innehåll förblir opublicerat, mail som väntas på att få skickas och texter skrivna för hand vilket gör det svårt att dela med sig av när energi väljs att läggas på annat. Därför delar jag därför med mig utav bilder. Bilder tagna direkt ur min telefon. Bilder som på bästa sätt får återberätta delar utav min vecka. Ytterst få delar utav min vecka nu när jag tänker efter.
2010-12-22 - 23:54:51
Tid är ett fundamentalt begrepp i vår tillvaro som är svårt att definiera
Jag inser, när jag upptäcker att dagens datum stavas tjugoett, att året faktiskt snart är slut. Tiden har, klyschigt nog, gått alldeles för fort för att ett grepp om den faktiskt hunnits med. Jag satt, till exempel, i veckan och skrev ett inlägg med rubriken det var en gång en sommar. Även där kommer det skrivna datumet som en chock när jag inser att det som känns som något färskt faktiskt är över tre månader gammalt.
Jag kom till Stockholm i tisdags. För en vecka sen. Jag skulle stanna två dagar. Jag sitter ihopkrupen i en soffa i en tom lägenhet i Täby, fortfarande, dricker kaffe och kommer till insikt om att tiden återigen vunnit över mig.
Imorgon byts Täby ut mot Kungälv. I ett par dagar. Hem och vända för att spendera, vad jag nu innan kan säga, kommer bli två dagar i huvudstaden igen. Då byts projektplanering ut mot inspelning och jag är enormt taggad.
Kaffebryggaren påminner mig om mitt dåliga minne då den just precis nu gav ljud ifrån sig vilket vittnar om att jag glömt stänga av den.
En varm kopp kaffe till.
Sedan ska jag göra någonting åt dagen. Dagen vars tid snart redan är slut.
En varm kopp kaffe till.
Sedan ska jag göra någonting åt dagen. Dagen vars tid snart redan är slut.
2010-12-21 - 15:32:56
Hit the road Jack
2010-12-20 - 17:23:15
Kom så dansar vi nakna tillsammans
En vecka fylld av mycket och mer. Det bästa av alla världar. Här, nu och då.
Alla tänkbara sinnen mättade.
Vi fortsätter så ett tag till, för det är så skönt, när man lever det liv man vill.
Tack för tacket. Tack.
2010-12-20 - 00:00:02
So far away but still so near
Idag har jag stått i en hall. Och blundat. Jag blundade så hårt att jag kunde känna dig igen. Andas dig och känna dig. Jag stod där, i din kram, igen. Jag satte den på repeat och paus. Det var den bästa känslan på länge.
2010-12-18 - 14:23:37
Oye - openyoureyes
För mer info om vår insamling till Ghana, kika här! Och vill ni fråga mig något så släng iväg en kommentar.
Okey.
Vet ni vad? Nu kör vi.
2010-12-17 - 00:07:42
Det handlar om så mycket
Gårdagen spenderades med tre helt genomgrymma tjejer på ett mysigt fik i centrala Stockholm. Tiden försvann och tre timmar bara flög bort. Jag har aldrig tidigare blivit så inspirerad och fylld utav alla tänkbara bra känslor i kroppen. Susannas berättelse om hur hon från grunden byggt upp barnhemmet, som hela tiden utvecklas till det bättre, var helt fantastisk. När hon satt där och berättade såg man hur engagemanget och kärleken riktigt lös i hennes ögon. Många gånger var jag mållös och fick en klump i halsen och tårfyllda ögon. Att det finns människor som henne gör en så fruktansvärt glad och hoppfull. Och ett par viktiga ord som jag tänker ta med mig ifrån gårdagen var orden om att visst, det var svårt, många gånger. Men det går. Allting går, bara man vill.
Det känns så bra. Allting känns så bra och rätt. Ännu mer än innan vilket jag faktiskt inte trodde var möjligt.
kweli, om och om igen.
Det känns så bra. Allting känns så bra och rätt. Ännu mer än innan vilket jag faktiskt inte trodde var möjligt.
kweli, om och om igen.
2010-12-15 - 15:32:07
Det hände och det var meningen
Tänka sig. Hur lätt det gick, att återfå hundraprocentig inspiration. Och massa energi.
Tänka sig. Att en annans människas närvaro kan göra en sån fruktansvärt positiv inverkan på en.
Om drygt 3 timmar ringer min klocka.
Då ska jag gå upp. Packa en liten väska och hoppa på en buss till Jönköping. Där väntar en bil, körd från småland, med Linus och my Iz. Vi kommer puttra vidare upp till Stockholm där jag imorgon äntligen kommer få träffa Susanna och Amanda. De två tjejerna jag kommit i kontakt med i samband med min Ghanatripp.
Imorgon ska vi smida planer. Vi ska spy ut ord. Vi ska fundera. Bolla. Imorgon blir en bra dag, som ni hör.
För att möta morgondagen behövs sömn.
Dags att sova, med andra ord.
2010-12-14 - 01:34:11
24 kärleksfyllda timmar
Om Lidhult vore en man skulle jag fråga chans. Direkt. Och fråga chans gör man inte bara för att det är skoj eller för att man inte har någonting annat att roa sig med om dagarna. Nej, det gör man för att man är kär. Vilket jag är, i Lidhult. Tack, återigen, för ett underbart dygn tillsammans. Hos världens bästa och mest gästvänliga familj med några av de mest fantastiska människor som existerar.
[Plats för hjärtliknande ikoner]
Don't worry, be hippie såg ut som följer.
Fantasin är på topp, även på fyllan. Muahaha. Däcka är en dum idé när vi har fest.
Peace!
[Plats för hjärtliknande ikoner]
Don't worry, be hippie såg ut som följer.
Fantasin är på topp, även på fyllan. Muahaha. Däcka är en dum idé när vi har fest.
Mitt i Lidhult. Mitt i natten. Live.
Jag & Robin tar pulsen på Lidhults nattliv.
Action!
Action!
Peace!
2010-12-13 - 01:36:16
När du hör det ljudet är det dags
Koltrasten gjorde min dag. Satt på min balkong och la en baj. Det kom även rök ur anus. Mycket komiskt.
2010-12-10 - 14:23:08
På torsdag äts det ärtsoppa
La grande fiesta närmar sig med stormsteg. Småland, hippietheme, massa kärlek. Hör ni, hör ni hur bra det kommer bli? Ge mig lördag nu. Boom!
2010-12-09 - 21:32:17
När trollmor har lagt sina
Visste ni det? Att jag och min musik har en alldeles egen sida på facebook? Nä, just det, det visste ni inte. Hopp in och joina min grupp. Give me some support, please!
Sidan hittar ni HÄR.
God nattinattnatt.
2010-12-08 - 01:05:36
4 timmars sömn och ljusterapi
För en timma sen fick uttryck som grådassig, påsar under ögonen, livlös och klubbad säl ett nytt ansikte för mig när jag såg mitt morgonfejs i spegeln. Nu förstod jag för första gången i mitt liv till 120% innebörden utav orden. Ett halvtrevligt uppvaknande faktiskt. Usch.
För en vecka sen spelade jag sten-sax-påse mot en kär vän via datorn. Sten-sax-påse-LAN, alltså. Respekt!
För en månad sen var det söndag.
För ett år sen mottog jag mitt första sms ifrån Daniel Breitholtz him self. Jag är nog fortfarande lite hemligt småkär i dig så om du, mot förmodan, skulle se detta så HÖR AV DIG för i bövelen. Min plan är fortfarande att vi ska gå på dejt. FATTAR DU? [Plats för uttryckssmielys àla MSN i alla dess former] Men säg till i tid så jag hinner träna och sånt. Tack.
För en vecka sen spelade jag sten-sax-påse mot en kär vän via datorn. Sten-sax-påse-LAN, alltså. Respekt!
För en månad sen var det söndag.
För ett år sen mottog jag mitt första sms ifrån Daniel Breitholtz him self. Jag är nog fortfarande lite hemligt småkär i dig så om du, mot förmodan, skulle se detta så HÖR AV DIG för i bövelen. Min plan är fortfarande att vi ska gå på dejt. FATTAR DU? [Plats för uttryckssmielys àla MSN i alla dess former] Men säg till i tid så jag hinner träna och sånt. Tack.
2010-12-07 - 10:49:06
Hej och hå, svenska två
(Klicka på bilden för att göra den stor)
Jag undrar om det möjligtvis kan ha varit så att det i själva verket var blatten, som inte visar det svenska språket någon respekt, som skrev nästkommande mening också. Eller, vilket är det mest troliga, att personen bakom hemsidan kanske är just precis det som hon i ett misslyckat försök försöker hävda att supporten är.
Nu ska jag sluta skriva, sluta blatteförnedra det svenska språket och äta min frukost. Sitter och funderar på vilket som är mest tragiskt. Att jag intar dagens första mål 13.33 eller att dagens första mål består av tre konserverade ananasringar och en oskalad morot. Hum.
2010-12-06 - 13:33:06
How can I put into words
Idag skulle jag vilja säga tack. För det är det minsta jag kan göra i förhållande till hur tacksam jag är över när människor ens tar sig tid att föra mig och det viktigaste i mitt liv - min musik - vidare.
Så, tack för att ni delar med er av mig och låter era bloggar upptas av mig och mina youtubeklipp. Som sagt, det betyder mycket mer än ni kan tro. Och det minsta tillbaka från mig blir ett tack och en länk, i hopp om att någon ny person hittar er där ute i cyberspace.
guevacci.blogg.seSå, tack för att ni delar med er av mig och låter era bloggar upptas av mig och mina youtubeklipp. Som sagt, det betyder mycket mer än ni kan tro. Och det minsta tillbaka från mig blir ett tack och en länk, i hopp om att någon ny person hittar er där ute i cyberspace.
emmelist.blogg.se
hellorenee.blogg.se
sandrarengren.blogg.se
mathildaaronsson.blogg.se
ericabirgersson.bloggproffs.se
tjalottaa.blogg.se
sweetkay.blogg.se
louiselarssoon.blogg.se
rebeccaohlund.blogg.se
bellaljungberg.bloggplatsen.se
jonesjones.blogg.se
jussfrid.blogg.se
musiicemmaa.bloggplatsen.se
lellmorva.blogspot.come
emmaklovenas.blogg.se
peedersen.devote.se
freefalling.devote.se
martiiniz.blogg.se
mrssunshiine.blogg.se
fridaikopenhamn.blogspot.com
eeckis.blogg.se
joyworld.bubbleroom.se
nicolinadellhage.blogg.se
flodstroem.blogg.se
rubin.bloggagratis.se/
mytruth.blogg.se/
annasdagbok.blogg.se/e
pappaheladagen.blogg.se/
nellymammansnyaliv.skyrock.com/
linneaweiler.devote.se
www.nolow.se
eeckis.blogg.se
sandra-diaz.bloggplatsen.se
jennyerlandsson95.blogspot.com
Tack!
Uppdatering 23:02. Ännu mera och väldigt stort tack.
2010-12-05 - 19:30:42
Det bästa av fyra världar
Om det inte vore för att jag legat som en pöl i en soffa, som inte är min egen, oavbrutet i tre dagar med tjockt huvud och snorpapper som närmsta granne hade jag orkat vara mer aktiv här.Internetflikarna trängs med varandra och jag surfar från en passion till en annan vilket är underbart. Att ibland tvingas välja vad jag ska ägna mig åt och lägga energi på just nu.
Ni förstår, nu är det sådär mycket igen, som vill ut. Som jag vill berätta om. För mycket för att jag ens vet hur och vad jag ska sålla för att få ner det i tillräckligt få rader för att slippa anställa Bonniers bokförlag i en månad och sedan ge ut en bok med diverse projektbeskrivningar, tankar, planer och funderingar.
Men det kommer. Snart, snart.
Idag har jag insett att jag är väldigt rolig och extremt lättroad. När min sovande syster vaknade och frågade yrvaket; vad skrattar du åt hade jag inget direkt svar. Och det var i detta ögonblick som jag själv insåg att det var mitt egna skratt jag skrattade åt. Mitt egna skratt som jag framkallat någon minut tidigare när jag gjort mig lustig i en konversation på MSN. Rolig och lättroad, det är en jätte bra kombination. Om ett skratt verkligen förlänger livet kommer jag leva oändligt länge. Det är bra.
Nu ska jag fortsätta uppdatera mig i folks liv.
4 väldigt olika konversationer pågår just nu med 4 väldigt olika människor som jag känner på 4 väldigt olika sätt.
Musikskaparvän, hångel, livscoach och inspirations hangaround.
Idag har jag insett att jag är väldigt rolig och extremt lättroad. När min sovande syster vaknade och frågade yrvaket; vad skrattar du åt hade jag inget direkt svar. Och det var i detta ögonblick som jag själv insåg att det var mitt egna skratt jag skrattade åt. Mitt egna skratt som jag framkallat någon minut tidigare när jag gjort mig lustig i en konversation på MSN. Rolig och lättroad, det är en jätte bra kombination. Om ett skratt verkligen förlänger livet kommer jag leva oändligt länge. Det är bra.
Nu ska jag fortsätta uppdatera mig i folks liv.
4 väldigt olika konversationer pågår just nu med 4 väldigt olika människor som jag känner på 4 väldigt olika sätt.
Musikskaparvän, hångel, livscoach och inspirations hangaround.
Det ni.
2010-12-04 - 01:38:22
Du är så nära men ändå inte
Skriv. Sudda. Skriv. Sudda.
Det är svårt att få ihop meningar som är tillräckliga för att publiceras när ens inspiration är på andra sidan jorden. Den är svår att hitta då. Men jag försöker. Därav dessa rader.
Jag är fortfarande i rus efter helgen. Det är så mycket kärlek i luften när vi ses allihop att det inte går att sätta ord på. 12 dagar återstår tills vi äntligen får ses igen, många av oss. Det gör mig glad.
Saker och ting runt mig har tagit en annan väg än den jag från början hade tänkt ta. Ibland kan man inte styra allt som sker och då jobbar man utifrån de förutsättningar som ges. Det gör jag nu och vilka förutsättningar det är jag pratar om kommer att skrivas ner en annan dag som inte är idag.
Det är natt. Jag borde sova.
Hade du varit här nu hade jag förklarat min kärlek till dig först, innan jag hade somnat. Beundrat ditt fina ansikte. Lagt mig nära och andats in dig och sagt god natt.
paus
Det är svårt att få ihop meningar som är tillräckliga för att publiceras när ens inspiration är på andra sidan jorden. Den är svår att hitta då. Men jag försöker. Därav dessa rader.
Jag är fortfarande i rus efter helgen. Det är så mycket kärlek i luften när vi ses allihop att det inte går att sätta ord på. 12 dagar återstår tills vi äntligen får ses igen, många av oss. Det gör mig glad.
Saker och ting runt mig har tagit en annan väg än den jag från början hade tänkt ta. Ibland kan man inte styra allt som sker och då jobbar man utifrån de förutsättningar som ges. Det gör jag nu och vilka förutsättningar det är jag pratar om kommer att skrivas ner en annan dag som inte är idag.
Det är natt. Jag borde sova.
Hade du varit här nu hade jag förklarat min kärlek till dig först, innan jag hade somnat. Beundrat ditt fina ansikte. Lagt mig nära och andats in dig och sagt god natt.
paus
2010-12-01 - 00:45:10
