»» Linnéa Samia Khalil

3 dagar kvar.

Allt som sker, sker av en mening.

Del 1 - Förberedelserna.
Så kommer alltså min första film att heta. Min första film om saker som skett, sker och kommer att ske. Så, inom en snar framtid kommer första delen utav alla de filmer som är tänkt bli skapta under resans gång spridas i cyberspace. Ni ser själva, redigering pågår.
Snart, snart.

Ni ses.
God natt.

kära stor makt, hör detta
Imorgon och på tisdag kommer främmande människor inspektera mitt hem. Snälla, låt det gå vägen.
Snälla mage, låt det bara vara falskt alarm, ärren vill inte bli fler.
Ge alla människor det dom behöver och väck människor som inte ser vad dom har.
Ge mig J. Världens finaste J. Någon dag. Nu, helst.
kweli

Folk har börjat bli delaktiga och visat att dom verkligen vill hjälpa till. Tusen tusen tack säger jag till er än så länge. Tusen miljarders tack!
Ska bli spännande att se hur mycket vi lyckas få ihop de resterande veckorna!
Kom igen nu, kom igen!

För bara ett par veckor sen låg jag i min soffa och googlade. Googlade om information, tips, reportage, allt som rör Ghana eftersom det är där jag befinner mig om ett par veckor.
En bild som dök upp var bilden ovan. Fantastiskt va? Fantastiskt att det finns människor som på något sätt bidrar till att världen blir en bättre plats. 
Har haft mailkontakt med Susanna, tjejen som startade upp detta barnhem i Ghana. Och snart befinner jag mig där, bland barnen och människorna. Precis exakt där.

MEN. Ett par veckor återstår och nu är det er tur att göra något för världen och de små barnen.
Och dessutom är det faktiskt så att, hur klyschigt det är må låta, varenda litet öre gör skillnad! Exempel; ett barn i Ghana kan slippa malaria för 15kr. 15kr! FÖRSTÅR ni hur lite 15kr är för oss? Det är löjligt lite och det gör ont i mig att det ska behöva vara så fruktansvärt orättvist.
Så, från och med nu startar jag min insamling, som jag kommer stoppa i min ryggsäck och ta med mig ner till människorna där. Så till er som känner att hjälporganisationer kanske tar ut för mkt av det ni skänker har ni nu er chans. Det du lämnar, det kommer fram.
(Har även frågat Susanna om det är något särskilt, förutom ekonomiska bidrag, de behöver just nu. När hon svarat får ni veta och kanske se om det är något ni kan hjälpa till med)

Så, hör av er. Nu är det vår tur att hjälpa till. 
Världen kan bli bättre och det är vi som har resurserna för att kunna förändra och påverka.
HÖR AV ER!

Behövde en liten paus och kände att jag ville dela med mig lite av mitt nu.
Paus ifrån det jag just roat mig med en stund. Dansat runt i mitt vardagsrum med min midjekorta Robyn-tröja och lekt, återigen, alla ord med star på slutet. Rock, super, sing, dance. Osv. Nu tänkte jag ta en paus i min lek och berätta någonting för er.

Inatt fick lyckan ett ansikte. Den uppenbarade sig genom att jag inte kunde sluta gråta, för att jag var så glad. Och skratta, för att jag var så glad.

Folk undrar ibland hur man vet om man verkligen är kär eller inte. Till svars på denna fråga kommer ofta orden; när du är det, så vet du det.
Skulle vilja lika detta vid lycka. 
Det är inget konkret att ta på. Ingen alldeles särskild händelse. Det är allt. Och lite till. Och det bara är.

Jag omges av världens finaste människor, nära och långt bort.
Jag går upp på morgonen och har inte ett enda måste som inte innebär eller inte kommer leda till något bra.
När jag tittar framåt ser jag saker jag vill se och vill göra.

Inatt fick lyckan ett ansikte. För mig. För nu vet jag att, även om jag absolut inte varit missnöjd med min livssituation innan, har den aldrig tidigare uppenbarat sig som inatt.
Jag är så tacksam, jag är så glad, över att jag just nu befinner mig i det varenda människa strävar efter att någon gång få känna.
Jag är så tacksam, jag är så glad, över att jag med hundra procent sanning, rakt igenom, kan skriva följande mening utan att en enda millimeter utav någon bokstav skulle vara osann eller på låtsas.

Jag är lycklig. På riktigt.

Jag säger samma sak, fast tvärtom. Dela fram, dela tillbaka. Grym tjej, nice blogg, här.

But this photo of us it don't have a price
Ready for those flashing light

Inatt blev jag kallad Lady Gaga av tre olika människor och grupper på gatorna i Göteborg vilket innebär att utklädnaden borde klassas som godkänd och lyckad.
Inatt insåg jag, alldeles för sent, att jag råkade kasta med koden till mitt nya bankomatkort i samband med bidrag åt en gatumusikant, som förövrigt spelade dragspel med handskar. Skillat!
Inatt, så även kallat imorse för de som anser klockslag runt 6 vara mer morgon än natt,  skrattade jag, återigen, så mycket att jag trodde jag skulle dö. Magmusklerna var ett par sekunder från att kollapsa. Allt jag var kapabel att tänka i detta ögonblick var; Love live. Love live.
Sist men störst. Inatt låg jag berusad och lycklig på det vi kan kalla första parkett och beskådade ett frieri som var fint, gulligt och rätt stört. Love life, ännu mer. BiggihjärtaRoxy = jätte sant! 
Nu. Bakfyllestek hos mamma. KÖTT!

Idag har jag, åtskilliga gånger, skrattat så mycket att jag på allvar trott att min sista tid här på jorden varit kommen. Jag såg ljuset i tunneln och kände hur puddingen, som min generösa granne lämnat tidigare under dagen,  täppte igen luftrören sakta sakta, mitt upp i all lycka och allt skratt. Bisarrt.

Jag hade inte varit någonting utan alla betydelsefulla människor omkring mig.
Jag hade aldrig vågat satsa utan alla betydelsefulla människor omkring mig som tror på mig.
Tack för att ni är där och dom ni är. Och ta åt er, för jag uppskattar er verkligen.
Er, ni vet vilka ni är.

Det är natt. En timma natt. Datorn värmer mig i mitt kyliga vardagsrum. Bredvid datorn finns på ena sidan en påse innehållande ett fåtal pistagenötter och på andra en tallrik fylld utav pistageskal. En längtan efter min Afrikadiet infinner sig.

Jag har skrivit två blogginlägg. Tre med detta. Jag har spelat in 21 videos. 3 blev uppladdade, i en privat mapp på youtube. Två blev uppladdade här. Senare ändrade ifrån Allmänt till Återkalla publicering av. Alltså fanns dessa i mina två tidigare blogginlägg för er som ännu inte lyckats räkna ut detta.
Ibland hinner någon läsa mina inlägg som jag publicerar men senare återkallar vilket sker ganska så ofta faktiskt, att jag återkallar. Dock hann ingen det idag, vilket jag självklart är tacksam över eftersom meningen med själva återkallningen av inläggen är att ingen ska hinna se dom. Men som sagt, ingen hann idag. Senaste besökaren, enligt besöksstatistikverktyg, var här 01.09, kommer ifrån Kungälv, surfar med Google Chrome, använder Windows Vista och heter Linnéa Khalil.

Min utkastmapp fylls på mer och mer för varje dag som går och ibland hade jag önskat att jag vore en smula mindre självkritisk. Men icke.

Vi gör en lång historia kort. Så får ni en mer detaljerad plan en annan dag.

Snart åker jag till Ghana. Till att börja med.
Någon gång, när jag känner mig klar där, kommer jag hem och blir rockstar.

Ytterligare ett steg i rätt riktning.
http://www.hemnet.se/beskrivning/1018995

Idag skriver jag så pennan blöder. Projektplan. Fruktansvärt roligt. Fruktansvärt motiverad.
YES!

Igår lyckades jag, tillsammans med Therese, att återigen bevisa att ord som gå ut och ta en öl borde ändras till någonting i stil med; gå ut och börja ta en öl. En till. Och en till. Sen ett öltorn på 3,5 liter som måste ta slut inom 45 minuter då stället stänger enligt upplysan om öppettider på dörr. Vilket i sin tur visade sig vara siffror som inte gällde oss då vi blev kvar i ytterligare 5 timmar på stället. Bjöds på avslagen Budweiser och alldeles för många Tequila-shots tillsammans med en stammis som hette Håkan vars favoritband inte helt otippat var Pink Floyd och barens två ägare som berättade om deras före detta liv i Dubai och som ställde sig och friterade jalapeños och lökringar klockan 04.30 för att få oss att stanna. 
Klockan 6 somnade jag och Therese som två sälar i min säng. Stenhårt. Blir lätt så efter att man gått ut och tagit en öl.

Tack för livet.
Otack för snöyran.

Om ögonen hade haft någon form av begränsad användning hade jag med all säkerhet varit väldigt nära slutet utav ett seende liv just nu. Tur att denna begränsning inte finns. Tur att jag kan titta på dig om och om igen utan att det på något sätt skadar. Tur.
God natt, om ungefär 400 kort, god natt.

Jag blir väldigt glad över svaret ja i frågan om någon vill dricka kaffe med mig.
Köksfönstret är fortfarande, precis som förra veckan, i stort om inte större behov utav att putsas. Idag lyser solen starkt och en ständig påminnelse om tvättbehovet visar sig varje gång jag tittar ut.
Just det, tittar ut. Det gör jag nu. Tittar ut över min gård som snart blir någon annans.
Om 18 minuter hoppas jag på ett ja i frågan om någon vill dricka kaffe med mig. Om 18 minuter ska jag ha möte nummer två med mäklaren.

En välbehövlig underhållningspaus bland alla ord. Varsågoda.

Hej och välkommen till Linnéas liv. Ett levande monster. Beware.