»» Linnéa Samia Khalil

Ja vad hände egentligen?

Att jag och mamma plötsligt befann oss i skogen, i den gassade solen, vid den lugna sjön, bland alla långsamtgående pensionärer, bland de halvgröna halvutslagna träden en dag som denna var väl egentligen inget konstigt.
Tanken var att vi skulle ta en rask promenad i skogen.
Skönt i solen.
Men planerna ändrades.

Vi såg nog ganska roliga ut när vi kom gåendes (eller borde jag kalla det dragandes?) med två galna hundar.. En stor lurvig galen portugisisk vattenhund, Åke. En ättrig långhårig dvärgtax, Hugo.
Den härliga promenaden i skogen förvandlades snabbt till ett kaosartat amatöragility som försökte få pli på dessa skällande, dragande och stirriga hundarna.
Hugo är ju ändå hyfsad. Han förstår sitt, ligg, stanna, fot osv. Det han förstår sämst är väl tyst. ? hmm.
Åke däremot har väl inte fått lära sig någonting. Ligg, vad är det? Stanna.. hö? Å 'tyst' ska vi inte prata om.. Så eftersom både jag och mamma inte älskar skällande hundar jätte mycket så blev det en riktig  händelserik promenad i skogen. Mamma hänvisade hela tiden till programmet 'hundpsykologen' och berättade om tips och trix. Det roligaste är att vi ska ut imorgon med. Trots att jag inte gillar hundar särskilt mkt och trots att jag blir galen när dom skäller så var det riktigt skoj. Roligt att se om vi kan lära dom att sluta skälla. Det är väl vårt mål. Då slipper vi ju störa oss mer, perfekt ju.

Nog om detta nu.
Nog om allt faktiskt. Orkar inte skriva idag, ändå gör jag det.
SLUTAR nu med en gång.

Det är lite tråkigt.
Man jobbar och gör sitt bästa.
Men det spelar ändå ingen roll vad du presterar. Det spelar ingen roll om du är duktig eller inte.

Jag har jobbat på min nuvarande arbetsplats i snart ett år.
Innan dess har jag arbetat inom samma område sedan 02.
Jag jobbar nu med två olika personer.
Väldigt olika.
Ibland kan man tycka det är väldigt konstigt att ett jobb med samma titel kan vara så olika beroende på vem du jobbar med.

Hon gillar att umgås med folk.
Han gillar det inte.
Hon älskar att åka buss.
Han gör det inte.
Hon vill helst göra någonting hela tiden.
Han vill helst sitta still..... hela tiden.
Hon gillar att kramas och hålla i handen.
Han är absolut tvärt om. Två meters mellanrum, jämt.
Hon älskar att duscha.
Han vill bara få det gjort.
Hon går upp på morgonen. Helst så tidigt som möjligt.
Han sover tills man säger till honom att gå upp. Helst så sent som möjligt.
Han älskar mat.
Hon äter knappt.
Han älskar fika.
Hon fikar sällan. Inte gott alls.
Han vill göra så mycket som möjligt själv. Ibland får man sitta på händerna för att inte hjälpa till.
Hon vill att man gör allt åt henne. Allt.
Han älskar att vara uppe sent.
Hon vill helst lägga sig vid sju.
Han tycker om att titta på TV.
Hon tittar bara på film. Ingen vanlig tv.
Hon gillar att ha hög musik. Dansa och skoja.
Han vill ha så lågt som möjligt.

Ja jag tror ni förstår.
Det är samma jobb, fast ändå inte. Inte alls faktiskt.
Det jag har lärt mig mest genom åren som jag jobbat med personer med olika behov är att det inte finns någonting som kan lära en hur man ska göra och vara. Det enda som kan lära en hur man arbetar med varje enskild person är erfarenhet.
Man lär sig något nytt varje varje varje dag.
Verkligen.

Det som nu känns tråkigt är att jag ska sluta till hösten. Då har jag jobbat mina 15 månader.
Då sätts annonsen ut och det enda som gör att du kan få den är utbildning.
Visst. Jag förstår att utbildning i många fall är viktiga och att cheferna vill höja statusen inom handikappomsorgen.
Det jag inte förstår är varför dom alltid ska säger ' detta är för brukarens bästa' när dom sedan inte bryr sig ett dugg om det. 
Sluta låtsas.
Inse vad du säger. 
 De personer jag jobbar med, speciellt en, har väldigt svårt för nya situationer, nya personer och oförutsagda händelser. Det allra bästa är om personen i fråga får vara med samma personer jämt. Vara på samma ställen jämt. Göra samma saker varje vecka. Rutiner kallas det.

Jag tycker det är konstigt att det ska vara så trångsynt.
Jag tycker det är konstigt att vem som helst, men inte jag, kan få mitt jobb. Bara dom utbidat sig.
Arbetsmiljö och säkerhet / Medicinsk grundkurs /  Vård och omsorgsarbete / Psykologi A
Det är dessa kurser man ska ha läst. Det är dessa kurser som ingår i utbildningen personlig assistans.
Visserligen har jag läst psykologi A och Arbetsmiljö och säkerhet men det hjälper inte.
Å att jag har 15 månaders erfarenhet med dessa personer spelar ju ingen roll.
Medicinsk grundkurs och vård och omsorgsarbete fattas mig ju.
Den förstnämnda kursen känner jag verkligen inte är något jag behöver.
Ingen utav mina brukare har några mediciner.
Den andra kursen hade säkert varit jätte bra men jag lovar att 15 månaders erfarenhet lär en hundra gånger så mycket. Ingen är den andra lik och för att lära sig mitt jobb är det enda som räknas erfarenhet.
Enligt mig. Enligt alla jag jobbar med. Men inte enligt cheferna som lever i någon slags pappersvärld där inget annat än vad som står på papprena räknas. Sjukt faktiskt.

SÅ egentligen spelar det ingen roll hur duktig du än är på ditt jobb.
Det är inte det som räknas.
Skulle kunna likna det med att säga till Alicia Keys tex att; förresten. Du får sluta med ditt arbete som musiker nu. Du har ju faktiskt inte utbildat dig, så egentligen kan du ju varken sjunga eller spela piano.
Precis samma sak.
Tråkigt men sant.
Tråkigt att det  inte spelar någon som helst roll vad du presterar.
Spelar ingen roll hur duktig du är.
Splelar ingen roll så länge det inte står på pappret.
Tråkigt, tråkigt, tråkigt.
Ska försöka elda upp denna idiotiska pappersvärld. Vet bara inte hur.
Får fundera.
Så nu slutar jag.
punkt

Ja, snart ska jag lägga mig.
Tänkte bara skriva lite först.

Gick bra i lördags. Roligt roligt.
Hade redan innan vi fick reda på att vi gått vidare gjort klart för mig att vi inte skulle gå vidare.
Så jag var inte ens nervös.
Jag var säker liksom.
Men fel hade jag. Å det var ju i o försig väldrigt roligt.
Karlskrona 17-19 maj nästa.
Mycket roligt!

Idag har jag å mamma varit ute och solat.
Härligt.
Café nu på kvällen med lite folks.
Mys.
Imon ska Emma komma hit å käka frulle. Wiiie. Var längesen ju! :)

Förresten. Var ju med på P4 förra veckan. Mycket spännande och nervöst.
Spelade vår låt. Gick väl okey.
Inte varje dag man sitter vid ett stökigt skrivbord och sjunger i ett headset.
Sen blev det ju lite annat när jag inte spelade piano oxå, men det gick ju ändå bra.
Om någon vill lyssna gör ni det här http://www.sr.se/cgi-bin/goteborg/program/index.asp?date=2007-04-13&programID=62 . Välj fre den 13e kl 10.oo, så kommer vi efter nyheterna å så ..

Jaja, då har man sagt det oxå.
NU väntar sängen. Trött.
Slut för idag.

Ja det gör jag idag.
Eller just nu iaf.

Lyssnar igenom genomförandet på radion.
Blundar och tänker på imon.
Publiken.
Ljuset.
Scenen.
Värmen.
Nervösiteten.
Juryn.
Flygeln.
Applåderna.
Känslorna.

Ja man tänker ju på allt.
Vet inte varför det känns så speciellt just imorgon.
Det känns bara speciellt.

Ska lyssna en gång till
Ladda lite mer.
Tänka på allt och lite till..

Sen kör vi järnet imorgon.
Kan inte göra annat än att hoppas.
Hoppas på att det ska gå som man vill; bra.

Det var allt för denna gången.
nu tar det slut, laddar

Japp.

Idag är man trött. Gick upp vid 6. Somnade  inte förrän 3.
Men men.
Träffade KP imorse vid 8. Blev en snabb intervju och lite kort.
Hoppas det blir bra.

Imorgon ska vi till radio.
P4 Göteborg.
Kl 10.oo, 'Äntligen Fredag' heter programmet för er som är intresserade.
Blir lite prat och en låt live.
Är faktiskt riktigt nervös. Hoho.
Men men, det får gå som det går.

Sen har vi lördag.
Är inte så nervig inför det.
Är värre inför imon tror jag.
Vi får hoppas allt går bra och att folk gillar det dom hör, mer kan vi itne göra.

Så. Nu har ni fått en liten uppdatering och lite koll på läget hoppas jag.
Snart blir det ut i solen.
Lovely.
Så nu sätter jag stopp för idag.

Jag sitter å väntar på posten.
Som vanligt.
Undra när den kommer?
Undra om det bara är reklam idag, det är ju så tråkigt.
 Undra om jag får något brev? Helst något annat än räkningar.
 Ja, ungefär så. Varje dag.
 Hur orkar man?
 
Såg på lokalnyheterna i morse om ett annat 'problem' som man heller inte förstår att folk överhuvudtaget orkar bry sig om.
 
'I det lilla samhället Svanskog utanför Åmål pågår en namnstrid. Enligt ett beslut från Lantmäteriet ska orten få tillbaka sitt ursprungliga namn Svaneholm. Men de som en gång kämpade för att få igenom namnet Svanskog allt annat än nöjda.' (tv4.se)


Som sagt. HUR orkar dom? Tänk att lägga ner den energin på något nyttigt. Vad mycket dom skulle kunna göra! Men icke.
Vågar jag säga att det är typiskt svenskt?
Hmm,. Kanske det.

NÄ. Nu får det vara slut på skrivandet för en stund.
Annat att göra.
slut

.