Vad hände liksom?
Ja vad hände egentligen?
Att jag och mamma plötsligt befann oss i skogen, i den gassade solen, vid den lugna sjön, bland alla långsamtgående pensionärer, bland de halvgröna halvutslagna träden en dag som denna var väl egentligen inget konstigt.
Tanken var att vi skulle ta en rask promenad i skogen.
Skönt i solen.
Men planerna ändrades.
Vi såg nog ganska roliga ut när vi kom gåendes (eller borde jag kalla det dragandes?) med två galna hundar.. En stor lurvig galen portugisisk vattenhund, Åke. En ättrig långhårig dvärgtax, Hugo.
Den härliga promenaden i skogen förvandlades snabbt till ett kaosartat amatöragility som försökte få pli på dessa skällande, dragande och stirriga hundarna.
Hugo är ju ändå hyfsad. Han förstår sitt, ligg, stanna, fot osv. Det han förstår sämst är väl tyst. ? hmm.
Åke däremot har väl inte fått lära sig någonting. Ligg, vad är det? Stanna.. hö? Å 'tyst' ska vi inte prata om.. Så eftersom både jag och mamma inte älskar skällande hundar jätte mycket så blev det en riktig händelserik promenad i skogen. Mamma hänvisade hela tiden till programmet 'hundpsykologen' och berättade om tips och trix. Det roligaste är att vi ska ut imorgon med. Trots att jag inte gillar hundar särskilt mkt och trots att jag blir galen när dom skäller så var det riktigt skoj. Roligt att se om vi kan lära dom att sluta skälla. Det är väl vårt mål. Då slipper vi ju störa oss mer, perfekt ju.
Nog om detta nu.
Nog om allt faktiskt. Orkar inte skriva idag, ändå gör jag det.
SLUTAR nu med en gång.
Att jag och mamma plötsligt befann oss i skogen, i den gassade solen, vid den lugna sjön, bland alla långsamtgående pensionärer, bland de halvgröna halvutslagna träden en dag som denna var väl egentligen inget konstigt.
Tanken var att vi skulle ta en rask promenad i skogen.
Skönt i solen.
Men planerna ändrades.
Vi såg nog ganska roliga ut när vi kom gåendes (eller borde jag kalla det dragandes?) med två galna hundar.. En stor lurvig galen portugisisk vattenhund, Åke. En ättrig långhårig dvärgtax, Hugo.
Den härliga promenaden i skogen förvandlades snabbt till ett kaosartat amatöragility som försökte få pli på dessa skällande, dragande och stirriga hundarna.
Hugo är ju ändå hyfsad. Han förstår sitt, ligg, stanna, fot osv. Det han förstår sämst är väl tyst. ? hmm.
Åke däremot har väl inte fått lära sig någonting. Ligg, vad är det? Stanna.. hö? Å 'tyst' ska vi inte prata om.. Så eftersom både jag och mamma inte älskar skällande hundar jätte mycket så blev det en riktig händelserik promenad i skogen. Mamma hänvisade hela tiden till programmet 'hundpsykologen' och berättade om tips och trix. Det roligaste är att vi ska ut imorgon med. Trots att jag inte gillar hundar särskilt mkt och trots att jag blir galen när dom skäller så var det riktigt skoj. Roligt att se om vi kan lära dom att sluta skälla. Det är väl vårt mål. Då slipper vi ju störa oss mer, perfekt ju.
Nog om detta nu.
Nog om allt faktiskt. Orkar inte skriva idag, ändå gör jag det.
SLUTAR nu med en gång.
Kommentarer
Trackback