»» Linnéa Samia Khalil

En man gick förbi. En man med smutsiga kläder, tovigt hår och med hemmet bärandes med sig. 
Han gick förbi oss igår. Stannade lite vid sidan och letade i sina trasiga fickor efter mynt.
Gick fram till oss och städade undan lite fimpar och annat skräp som låg runt hatten och la sedan i sina mynt för att visa sin uppskattning för att vi spelade.

Kan den mannen haft ett utav världens största hjärtan?
Fina, fina, fina människa.

Alla fina, grymma människor som peppat mig och önskat mig lycka till. Tack. Tack, tack, tack. Jag är så evigt tacksam att jag aldrig kommer kunna uttrycka mig i ord.

Fas ett = check.
Nya tag. Nu kör vi!


För er som kanske missade avsnittet och kanske vill checka in det så görs det nedan.

... och då var det min tur. Stunden och tillfället jag väntat på i flera veckor. Egentligen hela livet. Peppen som infann sig i min kropp hade övergått till press. Fixa detta nu, annars är du sämst. Hjärntortyr. Hjärnterror.
7. 6. 5. 4. 3. 2. 1. Tagning.
Musik igång. Puls hög. Ögon stängda.
Jag närmade mig micen och tog min första ton. Sedan blir det svart. Allting. Det enda minnet som finns i mitt huvud nu, inatt, är de tankar jag tänkte när jag stod där. Ensam i ett rum fyllt utav människor. Tankar om hur missnöjd jag var. Hur dåligt det lät. Hur mina nerver tog över. Hjärntortyr. Hjärnterror.
Då, hur gör man då? Hur kliver man ur sig själv och kör gärnet. Visar att man egentligen är bra. Trots all äcklig prestationsångest och nervositet som flyttar in i kroppen, helt ofrivilligt.

Falkenberg 2011-08-21

Det finns så nära. Det som gör att man ibland tappar andan, det gäller bara att se det. Och se det.

Det finns alltid någon som är vaken

Som ligger och grubblar över samma sak som dig

Sluta upp med att känn dig så ensam
Kom hit, det finns alltid plats hos mig

Jag vet att du vill att jag ska hålla om dig
Ge dig kärlek som du aldrig annars får

Men min soffa står tom, sov hellre där

© Linnéa Khalil 2011-08-22

2011.08.20 - 09.40

Och hur hade jag tänkt mig att detta skulle gå till nu då?
Att packa mina saker, stänga dörren och låsa i vetskap av att två utav det finaste jag någonsin haft lämnas kvar och dagar tillsammans är över. 
Hur? Hur gör man?

I skrivandets stund kommer Helmer återigen upp och sätter sig bredvid mig. Han lutar sitt huvud mot min arm och försöker få mig glad igen. Som alltid, när jag är ledsen. När jag varit ledsen. När jag blir ledsen.
Förlåt, förlåt för att jag är världens sämsta kattmorsa som bara lämnar er såhär. Utan vidare, egentligen. Lämnar er som aldrig gjort mig någonting ont, någonsin. Dumma mig, dumma dumma mig.

Idag kommer människor titta snett på mig eftersom jag kommer bära solglasögon, trots ösregn och grått väder.
skit.

Skulle kunna betala dyrt för att byta. Bara för en dag.
Teleporteringslivet - ja tack.

Kvällens to-do-list.
Ta mig till skrymslet i denna stora stad där jag över natten ska vara.
Få ner tankar till fina ord. Maillivet.
Umgås med min gitarr. Enbart.
Eller nej, förresten. Jag tar tillbaka ordet om att gitarren skulle vara kvällens enda sällskap. Faktiskt så är det så att jag för sista gången ska umgås med Helmer & Kerstin vilket börjar smärta i bröstet.

Morgondagens to-do-list.
Lämna Stockholm.
Sova.

Och där får det räcka. Less is more.

Det finns så fruktansvärt många fantastiska, inspirerande och fina människor i denna värld att jag ibland blir alldeles till mig. Speciellt när man kommer till insikt om det och människor helt plötsligt, utav den där alldeles särskilda sorten, uppenbarar sig.

Jag tror jag behöver dra upp mig ur sängen nu och göra vad som kallas att ta tag i dagen.
Jag byter ut behöver till måste när jag ser att klockan börjar närma sig tre. Fast, somnar man fem på morgonen är ändå en sovmorgon utav denna sort okey. 

Jag sitter i en soffa, i en tom lägenhet. Någonstans i Stockholm. Jag vaknade upp på ett kallt golv och frös. Som en deja vu, förutom värmande ord om att 'se alldeles för fräsch ut på bakfyllan' kunde höras. Jag undrar förresten om det är ett knep, kanske ett tips i 'alla får ligga' eftersom det känns ganska ordinarie. Vanligt. Återkommande.
Antingen var det lögn. Eller så menar han det - alla gånger.
På tal om böcker. Jag läser för fullt just nu. Om självkänsla, personlig utveckling och annat som jag känner att jag behöver. En mening som fastnat extra i mitt huvud idag är; det hjälper faktiskt inte att bara alltid säga förlåt om man ändå aldrig ändrar sig.
Tänkvärt.

Vädret är grått och inspiration har infunnit sig i min slitna kropp. Inspiration som visar sig i form utav text och toner, i ett. Jag har, stora delar utav dagen, suttit i ett mörkt badrum med min gitarr och spelat. Och sjungit. Jag förvandlades många gånger till orden i texten, jag förtrollades och vaknade nyss upp - hes och nygråten.
Hes och nygråten, just för att jag verkligen idag kunde känna orden - på riktigt.




En spännande vecka väntar.
Återkommer.

Ps. Om någon hittar ett hjärta; lämna in på närmsta upphittat-central. Mitt har blivit stulet.

Jag somnade ifrån livet och verkligheten igår och vaknade i samma kläder och på samma plats där jag senast satt. 



Jag har lärt mig styra mina tankar åt det jag vill. I ganska stor mån. Även om det ibland är svårt.
Svårt att tänka bort saker och människor som egentligen har en plats där. Saker man egentligen vill ha där.
Vad jag inte lärt mig är att styra över mina tankar när jag sover. Tror det kallas drömmar.
Inatt drömde jag om det som jag så många gånger tidigare drömt.
Inatt var det jobbigt att göra det.
Innan var det det bästa jag visste.

Nu är det lördag. Inflyttningsfest hos fina vänner i huvudstaden väntar. Sen väntar mycket annat skoj.
Vänner, gitarr och katter. Nu åker vi.

Hörs.

Det går åt rätt håll. Med mycket.
Det tycker jag om.

Ännu någonting sker. Ännu en sak att vara glad över.
Fokus är nog ganska så bra ändå.

Glöm aldrig av vad du har för mål. Jobbajobbajobba, fokusfokusfokus.
Gör du det och om du aldrig låter någonting få dig att tänka att det du verkligen vill göra i livet inte kommer uppnås, då kommer du en dag vara just precis där du vill vara. Vara den du vill vara. Med de du vill vara med.
Kan du drömma det, så kan du bli det. Och vara det. Faktiskt.
Fokusfokusfoksus. Jobbajobbajobba.
Precis vad vi ska göra nu.

tack

Att skriva det där brevet till sig själv, från sig själv, var väl egentligen ingen konst i sig. Oftast är det ju så med oss människor att vi vet vad vi borde och bör göra, hur vi borde vara och tänka. Vi vet en massa saker men ändå så gör man ibland helt tvärtom. Även om man kanske mår dåligt utav det eller så.
Människan, världens mest ointelligenta varelse - mycket möjligt.

Att skriva det där brevet var inte svårt. Alls.
Det svåra är när man ska ta sig an det. Som nu. Nu när jag hamnat sådär ur fas och fokus igen och verkligen behöver mig en käftsmäll. Då tar det ens emot att leta upp det och läsa det.
Men, jag vet att jag behöver det och att jag måste.
Jag vet fortfarande att jag måste lära mig att skaka av mig saker och ting, ord och människor, precis som hundarna gör.
Hundarna som skakar sig torra.

Fokus.
Det är ett viktigt ord. Jag vet.

Inkorg 090811 Mottagare: jag
Om jag hade kunnat kliva ut ur mig
själv idag, nu, så hade jag gjort det.
Om jag hade kunnat få dig att kliva
in i mig och känna som mig så hade
jag gjort det.
Då kanske du förstått.
Lite iaf.

Öl. Nu ska jag dricka öl.
paus, som i ölpaus.

Det är precis en sån dag idag. Och det tänker jag ta vara på.
Att ligga inrullad i täcket, höra hur bryggaren arbetar frenetiskt i köket och läsa mina nyinlånade böcker. 

Jag borde plocka iordning lite.
Jag gör det sen.
Jag borde sjunga lite.
Jag gör det snart.
Jag borde gå ut.
Jag gör det, om ett tag.

Men nu, nu blir det just precis det jag inte borde göra men känner att jag vill.
Sätta punkt för dagens inlägg där jag med mening skrivit och efter punkt, för att jag tycker det ser fint ut. Eller vad säger du?

Det finns en bild i Expressen och GT idag som jag tyckte var skoj att se. Faktiskt.
Allt för nu.

Det kan handla om död. Plötslig eller för någon planerad.
Det kan handla om en känsla som plötsligt infinner sig i kroppen och som får dig att tänka till. 
Om någon, eller något.
Det kan handla om en handling. Ett tecken. Det kan handla mycket.
Det kan egentligen handla om vad som helst. Saker och ting som på bara ett par sekunder kan förändra en hel tillvaro och värld. 

Det är viktigt. Att ta vara på det man vill ta vara på och inte låta the ninjas - fruktansvärt välskivna - text inte bli till sanning; ironiskt att vi bara älskar när vi saknar och förlorar.
Blunda. Pausa. Och tänk.
Om det verkligen var sista gången vi sågs. Om det verkligen var sista gången du fick känna henne. Sista gången du pratade med honom. Sista gången jag fick se dina ord. Sista gången dom umgicks. Ni, vi, dom.
Hur skulle det kännas - på riktigt?

Ta vara på er. Oss.
Ta ingenting, ingen, någonting, någonsin förgivet.
Det är dumt.

Måste dra - har ett plan att passa.
punkt och paus