Not fuck myself in the head

Jag brukar bli extremt sentimental klockan tolv den sista december varje år. Brukar gråta en skvätt och sedan återgå till någon form av nyårsgalej.

Igår grät jag inte.
Såg det som ett framsteg. Såg det som att jag mår bättre nu än jag nånsin tidigare gjort.
Och det gör jag. I de flesta fall.

Tårarna kom idag istället.
Många bidragande faktorer, tankar och känslor som svepte in likt en tornado i kroppen under dagen.

Hej 2014. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback