»» Linnéa Samia Khalil

En ny vecka var igång.
Trots att jag egentligen inte har några fasta rutiner i mitt liv just nu känner jag ändå alltid av att det är måndag. 

Veckan som jag har framför mig är ganska så lugn. Hemma hos syster i Kungälv.
Kommer klistra mig framför TV3 på onsdag och torsdag och se den spännande fortsättningen utav True Talent, där jag själv faktiskt är med och deltar. Fast det roliga och konstiga med detta är att det faktiskt inte alls känns så. Jag undrar, precis som alla runt mig, vad som kommer hända med vem och med vilka. Till och med mig själv.
Får ta och creda produktionsbolaget för detta tror jag. Att dom lyckas göra så spännande program, trots att man kanske besitter en och annan vetskap utav saker och ting.

Saker som rör sig i huvudet återkommer ofta i mina drömmar har jag märkt.
I nästan ett år har jag haft Jonny i mina drömmar. Han har hälsat på titt som tätt och gjort diverse saker tillsammans med mig. Vi har varit på diverse stormarknader och handlat. Tvålar och t-shirtar för väldigt billig penning. Vi har skrattat, gråtit, pratat, tjatat och till och med klätt av varandra kläderna.
Men drömmarna med påhälsningarna har tagit slut. Han har försvunnit, helt ifrån drömmarna och halvt ifrån min sida, kanske är han hos någon annan och hälsar på. Köper tvålar i en annan affär. Vad vet jag.
Men, inatt, så drömde jag om Pernilla. Min coach i programmet. Vi åkte minibuss i diverse städer och länder. Vi hälsade på mina fina barn i Ghana och sjöng sånger. En väldigt trevlig dröm som jag gärna förvandlat till verklighet, speciellt gällande barnen. Mina älskade barn som jag saknar enormt mycket just nu.



Jag har väldigt mycket mer att skriva.
Det blir en vecka fylld utav ord. Tror jag.

Nu; kaffe.