Höstmånad, sexton minuter över femton
Istället för att texten rinner ur mig, som den brukar göra när jag har mycket inom mig, så hopar den sig. Helt och hållet. Orden mosas samman och fingertopparna ligger som förstelnade över tangenterna.
Jag vill skriva om allt.
Om allt jag tänker på. Om allt jag gjort. Om allt som hänt. Om dig. Om mig. Om henne och honom.
Men, det går inte. Inte alls.
Återkommer.
Kommentarer
Trackback