När du minst anar så lämnar jag dig en stund
Den svåra biten kvarstår; att göra färdigt och sätta punkt.
Alltid lika svårt att släppa låtar man jobbar med och verkligen tycka att dom är klara.
Dagarna ägnas åt det nu, att skriva. Och att planera hur kommande månader ska förvaltas.
Och att sjunga. Såklart.
Det är alltid en härlig känsla, efter att man gjort något som jag gjort nu under en tid, att bara få stå i ett stökigt vardagsrum och sjunga sig glad. Utan press, utan att allting ska vara perfekt. Utan svarta skynken med döva, NEJ jag menar blinda jurymedlemmar bakom. Inga mentometerknappar. Inga röstningsmoment.
Bara sjunga för att det är det bästa som finns och för att det är skönt.
Mums.
Back to låtskrivarmood.
Vi hörs.
Hej,
du var min favorit på True Talent. Du sjunger så fint och med så mycket känsla. Då du åkte du blev jag ledsen men samtidigt lättad. Nu kan du fortsätta jobba med musiken på ditt sätt. Utan pressen av en söndagsfinal och blinda juryn.
Jag hittade din blogg. Blev fast efter bara några inlägg och fortsatte läsa ända långt bak i arkivet. Jag vet inte vad jag säga. Jag känner ju inte dig. Men bloggen är ju en del av dig och efter att ha läst så kan jag bara konstatera att du är en underbar människa. Du är speciell och har en guldvärd personlighet. Jag tycker du är en sann inspiration till många därute. Så stay gold.
Jag önskar dig all lycka i världen och hoppas att allt går bra för dig.
Melanie
fruktansvärt bra låt, har du skrivit den själv? inte kikat in här på ett tag men har ju kollat söndagsfinalerna å är så grymt jävla imponerad av dig! var tillbaks i rogneby för en stund sen btw, inte samma sak utan er tjejer å tack å lov kommer vi aldrig hamna där igen ;] allt har sin tid å nu är det dags för dig att släppa den där skivan tycker jag. tror på dig! klem
HAHA "döva jurymedlemmar". Klockrent och sant sagt.