Knack, knack, vem där?
Sen jag landade i Sverige för ett par timmar sen har jag varit lika kall som klimatet här. För första gången har jag, efter en resa, frågat mig varför man egentligen bor här. Kyla och måsten.
Visst, en vardag blir det överallt, självklart. Men jag vågar nog ändå påstå att vardagen blir mer avslappnad och nån smula roligare om man skulle befinna sig i ex. Brasilien.
Jag sitter här och suger in och försöker njuta av mina sista lediga timmar innan vardagen springer ikapp. Snor tid ifrån min sömn som jag egentligen är i stort behov av. Snor tid för att jag tror att ju längre jag är vaken och uppe desto längre tid tar det innan verkligheten och vardagen knackar på dörren och hälsar mig välkommen in i bubblan igen. Verklighetsbubblan som jag stängs in i om ett par timmar. Bubblan som består av massa massa jobb, vardagssysslor, träning och försök till hobbys och fritid.
Jag skulle vilja sammanfatta mina tre veckor för er just nu men jag orkar inte. Inte för att jag är trött utan för att jag vet att jag bara kommer längta tillbaka ännu mer då. Så får ta det när jag landat på riktigt. Typ imon. Brukar ju ändå gå rätt fort det där, att landa. Som tur är.
Hörs helt enkelt då. Men nu är jag hemma iaf. Notera i era kalendrar och kom och hälsa på för bövelen, ensamheten är påtaglig...
Agradecimentos e Olá!
Visst, en vardag blir det överallt, självklart. Men jag vågar nog ändå påstå att vardagen blir mer avslappnad och nån smula roligare om man skulle befinna sig i ex. Brasilien.
Jag sitter här och suger in och försöker njuta av mina sista lediga timmar innan vardagen springer ikapp. Snor tid ifrån min sömn som jag egentligen är i stort behov av. Snor tid för att jag tror att ju längre jag är vaken och uppe desto längre tid tar det innan verkligheten och vardagen knackar på dörren och hälsar mig välkommen in i bubblan igen. Verklighetsbubblan som jag stängs in i om ett par timmar. Bubblan som består av massa massa jobb, vardagssysslor, träning och försök till hobbys och fritid.
Jag skulle vilja sammanfatta mina tre veckor för er just nu men jag orkar inte. Inte för att jag är trött utan för att jag vet att jag bara kommer längta tillbaka ännu mer då. Så får ta det när jag landat på riktigt. Typ imon. Brukar ju ändå gå rätt fort det där, att landa. Som tur är.
Hörs helt enkelt då. Men nu är jag hemma iaf. Notera i era kalendrar och kom och hälsa på för bövelen, ensamheten är påtaglig...
Agradecimentos e Olá!
Kommentarer
Trackback