»» Linnéa Samia Khalil

Har suttit och läst igenom gamla inlägg ifrån min tid i Norge. Konstaterade precis hur glad jag är över att vara hemma. Återigen. Speciellt när man snubblar över upplyftande inlägg som:

Detta (då jag, när jag läste det, skulle vilja spola tillbaka tiden och krama om mig själv, skaka om mig lite och få mig att förstå att tiden faktiskt läker alla slags sår, vilket jag för mitt liv inte kunde tro på då)

eller:

Just nu hatar jag allt och alla.
Även vunnit förstapriset i tävlingen Ledsnast i Norge.
Tråkig känsla.
Energi = 0.
Natt.

Tur att jag inte ens kan minnas de där känslorna. Som bortblåsta. Fokus ligger just nu på att leva och ha kul. Vet ni hur bra det känns?
Men, ångrar såklart inte hela min tid där är ju glad att jag gjorde det. Lärt mig uppskatta saker här hemma väldigt mycket mer än innan och även folk runt omkring mig.
En sak som jag däremot kan sakna ibland är den otroliga morgonhimlen. Att sitta på verandan och titta på hur himlen ändrade sig minut efter minut och bara blev vackrare och vackrare var otroligt. Häpnadsväckande.  Där hade jag velat stoppa tiden och åka tillbaka för att njuta några minuter ibland. Av hur fint det var. Och av tystnaden.
Underbart.



Men.... Nog om Norge hit och dit. Idag är det ingen vanlig dag. Det är Josefines student, wohooooo. Grymma Josefine. Sen är det andra festligheter ikväll vilket jag kommer uppdatera er om imorgon.
Så. Nu är det snart dags att göra sig i ordning. En solig dag fylld av fest väntar.
Ohlala!