Helgerna rusar förbi
Det har varit en bra helg. Jätte bra helg till och med. Vill tacka alla inblandade parter!
Var på andra långdagen igår vilket var väldigt kul. Träffade folk jag inte träffat på flera år och fick en liten nostalgikänsla i kroppen när jag trängdes med alla festglada människor på gatan. Brasilien, Rio och Lapa. Var lite samma känsla. Väldigt osvenskt och vädigt trevligt. Får bli en återkommande tradition!
Kvällen avslutades på järntorget tillsammans med Petter. Petter och en dam som ingen av oss kände. Damen var arg och bitter. Damen hade inget hem. Arg och bitter är det sista jag hade varit om jag inte haft något hem. Stackars människa. Jag satt i den bitande blåsten inatt och visste att snart är jag hemma. Snart kan jag dra ett varmt täcke över kroppen och somna gott i min sköna säng. Den arga damen kan inte tänka så. Jag undrar hur hon orkar. Beundrar henne för att hon gör det.
När damen lämnade oss, efter att hon sparkat på några burkar som låg intill bänken och skrikit lite arga ord, frågade jag Petter hur det kan bli så? När blir det så? När och varför? Det är så fruktansvärt konstigt och synd att vissas liv bara slösas bort... Trist, trist.
Hur avslutar vi detta på ett bra sätt nu tro?
Jo, jag kan bjuda på en extremt ful bild. För att lätta upp stämningen lite.
God natt..
Var på andra långdagen igår vilket var väldigt kul. Träffade folk jag inte träffat på flera år och fick en liten nostalgikänsla i kroppen när jag trängdes med alla festglada människor på gatan. Brasilien, Rio och Lapa. Var lite samma känsla. Väldigt osvenskt och vädigt trevligt. Får bli en återkommande tradition!
Kvällen avslutades på järntorget tillsammans med Petter. Petter och en dam som ingen av oss kände. Damen var arg och bitter. Damen hade inget hem. Arg och bitter är det sista jag hade varit om jag inte haft något hem. Stackars människa. Jag satt i den bitande blåsten inatt och visste att snart är jag hemma. Snart kan jag dra ett varmt täcke över kroppen och somna gott i min sköna säng. Den arga damen kan inte tänka så. Jag undrar hur hon orkar. Beundrar henne för att hon gör det.
När damen lämnade oss, efter att hon sparkat på några burkar som låg intill bänken och skrikit lite arga ord, frågade jag Petter hur det kan bli så? När blir det så? När och varför? Det är så fruktansvärt konstigt och synd att vissas liv bara slösas bort... Trist, trist.
Hur avslutar vi detta på ett bra sätt nu tro?
Jo, jag kan bjuda på en extremt ful bild. För att lätta upp stämningen lite.
God natt..
Kommentarer
Trackback