»» Linnéa Samia Khalil

Just nu ljudar Goo Goo Dolls cd i cd-spelaren. Rummet börjar bli lika tråkigt, kallt och opersonligt som det var den gången i september då jag för första gången klev in här.

Vi har precis suttit i köket och pratat och skrattat. Det är nu man inser att det trots allt inte varit så illa här ändå. Det är nu man faktiskt inser att man inte bara kommer åka härifrån enbart med den lyckokänslan man trodde skulle ha övertag i slutet av denna tripp. Lyckokänslor blandat med vemod. Såklart.
Vore nästan konstigt annars. Speciellt när det gäller mig, tjejen som hatar avsked och goodbyes.

MEN efter söta sms och fina tankar hemifrån idag känner jag mig mer än välkommen hem. Lämna detta nu, lämna allt som varit här, tankar och minnen som gör en påmind om saker man vill förtränga som förhoppningsvis stannar här. Nya tag och nya projekt när jag kommer hem helt enkelt. Vi säger så sålänge. Nu ska datorn stängas av, jag ska krypa ner brevid Therese och njuta över tanken att mitt liv som fabriksarbetare snart är över, för alltid.
YES!