Som att vända på en hand.
Brukar vara bra terapi för mig, att skriva. Kanske borde gjort det inatt när jag låg och vände, vred och snyftade. Känner i huvudet att jag absolut inte är van att sova 2 timmar innan en arbetsdag, kommer förmodligen känna av det mer under dagen också.
Igår, 23.30, stod jag med röda, svullna, fula ögon med täcket under ena armen och kudden under andra i Thereses dörröppning. Jag behövde inte ens säga nåt. Hon tittade bara på mig och sa 'jamen, jaa' och gjorde plats för mig i hennes säng. Vad hade man gjort utan sina underbara vänner?
Tror Tessys säng kommer vara min sängplats de sista dagarna här innan vi åker hem. Hem, hem. Hem med all energi som jag äntligen lyckats bygga upp men som på ungefär 5 minuter försvann lika fort. Hem till Kungälv ifrån Norge, Gjövik, Lena, Rogneby med en helt annan verklighet än vad jag målat upp innan jag åkte hit. Visionen var nog inte att komma hem igen med krossat hjärta, trasig bil, lite pengar, slitet hår, fula naglar och en benlös skyltdocka som heter Bodil. Hade nog föreställt mig något som man skulle kunna sätta ord på såhär: Helt totalt tvärt om. Men ibland har man fel. Väldigt fel. Ibland hade man önskat att man kunnat se in i framtiden och hoppat över vissa platser och människor som visat sig vara nåt helt annat än man trott. Men det vore ju alldeles för lätt.
Nu ska jag väcka min fina vän. Tända ljus i köket och äta frukost.
Sen blir det jobb. Hoppas vi får jobba länge varje dag nu så hjärnan kan få arbeta med nåt annat.
Men eftersom allt annat skitit sig så lär väl det göra det också.
Igår, 23.30, stod jag med röda, svullna, fula ögon med täcket under ena armen och kudden under andra i Thereses dörröppning. Jag behövde inte ens säga nåt. Hon tittade bara på mig och sa 'jamen, jaa' och gjorde plats för mig i hennes säng. Vad hade man gjort utan sina underbara vänner?
Tror Tessys säng kommer vara min sängplats de sista dagarna här innan vi åker hem. Hem, hem. Hem med all energi som jag äntligen lyckats bygga upp men som på ungefär 5 minuter försvann lika fort. Hem till Kungälv ifrån Norge, Gjövik, Lena, Rogneby med en helt annan verklighet än vad jag målat upp innan jag åkte hit. Visionen var nog inte att komma hem igen med krossat hjärta, trasig bil, lite pengar, slitet hår, fula naglar och en benlös skyltdocka som heter Bodil. Hade nog föreställt mig något som man skulle kunna sätta ord på såhär: Helt totalt tvärt om. Men ibland har man fel. Väldigt fel. Ibland hade man önskat att man kunnat se in i framtiden och hoppat över vissa platser och människor som visat sig vara nåt helt annat än man trott. Men det vore ju alldeles för lätt.
Nu ska jag väcka min fina vän. Tända ljus i köket och äta frukost.
Sen blir det jobb. Hoppas vi får jobba länge varje dag nu så hjärnan kan få arbeta med nåt annat.
Men eftersom allt annat skitit sig så lär väl det göra det också.
Kommentarer
Skrivet av: Anonym
men vännen vad har hänt? vem har krossat ditt hjärta?? vad tråkigt det låter,,, men naglarna går å fixa bodil kan få en rullstol, bil behövs inte i klv (varför är den trasig förresten?). pengar är inget å ha ändå om man är olycklig. Tänk att få träffa JT det blir la kul där tjänar du väl lite också kom igen nu bäjbi
Trackback