»» Linnéa Samia Khalil

Gårdagen, phu, den blev hård. Blev ingen playa igår på dagen eftersom det var lite blåsigt å kasst strandväder helt enkelt. Alla vi var så sega igår och hade inte tänkt göra nåt speciellt. Efter den något sena middagen vid åtta var det dags att spendera ett par minuter vid internet som vi har tillgång till mellan 9-11 varje dag. Igår ville det dock enbart krångla så jag gav upp. Fridas norska klasskompis ringde och sa att det var fest hemma hos nån cuban. Dom skulle dit och ville gärna att även vi skulle hänga på. Jag var verkligen inte sugen alls och även Frida var väl lite seg. När vi i princip hade bestämt oss för att inte göra nåt ringde dom igen och Frida sa då, käck som hon är; ’Vi kommer om 20 minuter’. Bara att göra sig i ordning. Halvspringa förbi kiosken där vi köpte varsin tetrapack (typ festis) med rom. Yäk. Sedan hoppade vi på en buss som kom väldigt lägligt och där fick man som vanligt stå och försöka hålla balansen. Busschauffören luktade sprit och undrade om han fick gå med oss på fest. Haha. Detta landet ÄR sjukt!  Galet. Vi låtsades som att vi inte förstod, eller ja, Frida låtsades som att hon inte förstod.. Jag behöver inte låtsas så mkt när jag är här, för jag fattar ju noll ändå. Vi hoppade av bussen och där stod en massa folk och väntade på oss. Roligt att få träffa Fridas klasskompisar. En salig blandning folk ifrån alla olika delar av världen typ. Kul!
Vi kom till festen där det var fullt ös. Alla dansade och temperaturen i lägenheten måste varit typ 40 grader. Jag hittade en perfekt plats på den såkallade balkongen. Skönt med luft. Det kom en kille som samlade in pengar, 10 spänn per person, i en keps. När han gjort det stack dom och köpte ett par flaskor rom och Cola. Sen var festen i gång, ännu mer. Jag gjorde det dumma misstaget att be Frida göra drinkar till mig vilket resulterade i 60/40 drinkar. 60 rom, 40 Cola. Aj aj. Sen kunde jag inte tacka nej till att dansa salsa med en väldigt väldigt väldigt dansant cuban. Pilli, jag måste säga att den lilla salsastunden på BJ-passet inte hjälpte mig speciellt mkt. Det är sjukt mkt svårare än man tror haha. Speciellt att dansa med folk som i princip lärt sig dansa innan dom ens kunde stå på bena. Men det var bara att låtsas att man kunde och hänga med i svängarna. Såg antagligen väldigt roligt ut men äh, jag hade ju roligt iaf. Huvudsaken. Frida försäkrade mig om att det inte alls såg illa ut och det var det enda som behövdes för mig och mitt självförtroende och det blev därför ett par danser till. Shit.
Vid tre lämnade vi partyt och gick och satte oss på Cafeteria Habana. Alla var hungriga. Tog hundra år innan maten kom men den satt fint när den väl kom måste jag säga. Jag och Frida satt och pratade med hennes tyska klasskamrat och hon undrade vad vi kunde säga på tyska. Frida briljerade med ’arbeit macht frei’ och jag fortsatte glänsa med mina otroliga språkkunskaper; ’hail hitler’. Det glada uttrycket i ansiktet på tysken ändrades snabbt till ganska förvànat. Haha! Bra Frida och Linnea, bra!.. Gräns!

Idag var det också meningen att vi skulle ha en heldag på stranden. Vi skulle gått upp vid nio och eftersom vi kom hem vid 5 imorse och jag mådde grymt dåligt då kände jag mig inte jätte sugen när jag tänkte på att jag skulle upp igen om 4 timmar. När Frida sa till mig att det ösregnade imorse blev jag väldigt glad. Bakis och illamående fick jag ur mig ’ gud hörde mina böner’. Skrattade och somnade om i hopp om att bakfyllan skulle försvinna.