»» Linnéa Samia Khalil

Klocan är alldeles för mkt och egentligen borde sängen vara det enda jag borde ägna mig àt just nu. Men ett inlägg fàr det bli. Vi har kommit hem ifràn en, som vanligt i denna stan, annorlunda kväll. Vi startade kvällen pà Cafe G som jag hela tiden jämnförde med ett cafe i Vasastan, fick samma känsla. Vasastan där man ibland hände när man var yngre. Själva stället var dock inte det enda som pàminnde om Vasastan och när man var nàgra àr yngre. Även de fruktansvärt äckliga (MEN BILLIGA, fyller Frida i) drinkarna fick en att àka tillbaka i tiden nàgra àr. Häxblandning. Sà smakade det.. Jag tryckte i mig min stackars mojito och kände att det skulle vara bra där men icke. Mähät brevid mig som förövrigt erböd mig en privat spanskakurs köpte en till, à snäll som jag är tryckte jag i mig en till. En för mkt! Blä!
Fridas galna ´vän´ joinade oss. TIll en början kunde jag inte sluta skratta och allt blev sà sjukt komiskt. En rastafari-hippie med Bob Marley-tröja och dreads, sönderbrajade ögon och hjärna, sjöng Bob Marley làtar pà sà kallad engelska och berättade om One Love. Bla, bla, blaaaa. Sen, när vi skulle gà ifràn stället blev han sur över, "gud vet vad", och tillslut förstod vi att han var ute efter en sak..; Pengar. Idiot. Men sànna finns det överallt, tyvärr.
Vi gick vidare och det blev inte mer händelserikt. Pà vägen hem blev det en fettbomb som jag kallar det. En minipizza som man köper ifràn en uttràkad cubanska i ett litet stànd pà gatan. Dom är sjuka när det gäller fett och socker här. Dom sockrar ALLT! Jag är sàà glad att jag sitter brevid Frida när vi äter middag för Maria-Rosa älskar att ösa alldeles för mkt mat till en, och även alla supesöööta och sliskiga efterrätter som hon bjuder pà som fàr mig att mà illa efter en tugga, gillar hon att ösa upp lite för mkt av. Men som tur är tillhör Frida det släktet att hon kan äta i princip hur mkt sötsaker som helst, sà när Maria-Rosa tittar bort öser jag över allt till Frida sà jag slipper spy av illamàende. Känner att jag fàr säga till Frida att visa mig gymmet pà màndag. Börar fà lite smàtt panik faktiskt. Allt fett och socker ger mig àngest (oj vad illa detta làter, men hade ni varit här hade ni förstàtt!). Sà att spendera nàgra timmar pà ett gym här p`Cuba hade varit gött och förmodligen en upplevelse det med.

Nä Linnea. Dags att sova nu. De andra har däckat och jag sitter här och knappar pà tangentbordet pà min kära dator. Hade jag varit hemma nu hade jag lyft luren och ringt och väckt nàn men nu är jag dessvärre inte hemma sà jag fàr snällt stänga ner och gà och lägga mig. Verkligen dags.
Phu.
Imon tänkte vi ha en heldag pà stranden. Hur ska jag orka upp?
Det märker vi imon.
Hey.

/Linnea, natt natt natt, alldeles för sen natt..