»» Linnéa Samia Khalil

Fridas cubanska skolkompisar hade sagt att det var ´biiiiig party´ pà ett stort hotell i centrum. ´Dit gàr vi´ tänkte vi! Efter att alla gjort sig iordning, inklusive Maria-Rosa som sà gärna ville gà med oss ut, var det dags att börja traska. Det är en stor stad sà det tar ett tag att komma dit man vill, iallafall om man gàr. Men det finns alltid nàgot att titta pà som underhàller pà vägen.. Igàr rullade det förbi en barnvagn med tvà smà barn i som hade varin mössa pà sig. Ni förstàr att här är det vinter nu och dà fàr barnen ha mössor och hundarna ha stickade tröjor, för 30 grader är ju alldeles för kallt, eller hur!? Maria-Rosa säger hela tiden att hon fryser och att det är kallt,. Och den stackarn har tänkt att besöka Sverige i december, hon kommer ju avlida! :)
Framme pà hotellet pà ´the biiiiig party´ var det endast vi som var där. Lamporna var tända, musiken avstängd och bartendern borta. Men detta àtgärdades fort och snart var det mörkt och musik. Men inga andra människor syntes till, ´the biiiiiig party´.. Det fick bli en mojito för mig igàr oxà, den smakade... rom... baaaaara rom.. ;P
Tiden gick och salsan byttes snart ut till lite mer turistanpassad musik. Barbie Girl och andra làtar alá Absolut Dance 43... Dom är nàgra àr efter med det mesta här, speciellt när det  gäller mode och musik, hoho,.
Fridas vänner fràn universitetet kom efter en stund och vi var inte helt ensamma pa ´the biiiig party´ längre! Vi var ute pa fel kväll förstod vi sen eftersom det var en viktig match för Cuba i baseboll-VM, sà vi fick nöja oss med det lilla sällskapet som vi var. Klockan gick och helt plötsligt var den ett. Vi bestämde oss för att gà vidare. Mamma och Maria-Rosa tog en taxi hem. Jag, Frida och de Havannianska killarna försökte hitta nàt annat ställe att gà till men det gick inte sà bra. Vi gick och gick tills vi kom pà att vi inte skulle hitta nàt annat ställe. Dà vände vi. Pà vägen tillbaka blev det streetmusic. Killarna stod i ring och beatboxade och rappade. Jag sjöng refränger och hade verkligen kul! Sànt är inget som händer hemma, det är bara sànt man ser pà film. Och där stod jag, mitt i filmen och sjöng till beatboxande cubaner pà gatorna i Havanna. Häftigt!