Hej då, länge!
Det är med en suck som jag trycker på skapa nytt inlägg. Vet liksom inte vart jag ska börja och nu när vi packat in våra saker i bilen har det gått upp för mig att jag faktiskt inte ska bo här mer. Inte jobbar här mer. Inte träffa människorna här mer. Rognebylivet är över...
22.40, Flyttstädning & packning klart.
Nu är det slut. Sista vakna minutrarna i sängen innan vi puttrar härifrån imorgon bitti. Imorgon är den dagen kommen då man kan säga 'hej då länge' och verkligen mena det. Ingen fredags-fras som inte kommer vara längre än två dagar. Imorgon är det ett helt ärligt 'hej då länge'.
Hej då länge Kjelstad bakeri. Alla original som jobbar där, parkeringen, omklädningsrummet, lunchrummet, kakorna, bröden, kläderna, trallarna, lådorna och snygga otroligt manliga BF. Hej då länge.
Det är ju det sköna i denna historien. Slippa söndagsångest och otrevliga kollegor ifrån sydligare breddgrader. Slippa den äckliga lukten i hallen och all dålig organisering. Det känns liksom BRA.
Det som kan kännas tråkigt och jobbigt är alla farväl man tvingas ta nu. Tårarna sprutade på mig och Therese förut efter det att Emelie var och sa hej då till oss på jobbet. Hade det inte varit 10 minusgrader, då vi var inne i Gjövik och sa hejdå till Cecilie och våra tårar frös till is innan dom ens haft möjlighet att börja spruta, hade även det blivit ett tårfyllt avsked. Men klumpen i halsen kände man av ändå, trots minusgraderna.
Imorgon blir det ett sista hejdå till våra kära kollektivgrannar, östersundarna, Annica och Veronica. Kommer bli extremt tråkigt! MEN samtidigt får man ju vara glad över tiden som varit och att man ens lärt känna varandra.
Trodde verkligen aldrig att jag skulle känna såhär idag. Aldrig, aldrig, aldrig. Det vet ni som pratat med mig när jag varit här. Hört mina negativa tankar och min extrema hemlängtan. Vart tog det vägen?
Nu sitter man här och tänker på allt skoj. Allt mys. Allt sjukt. Allt.
Sen att jag åker hem med något helt annat än vad tanken var när jag åkte hit är nog det som gör hela grejen att lämna Norge så konstigt som det faktiskt känns nu. Nya vänner har kommit, andra har försvunnit. Jag undrar om man någon gång kommer sluta överraskas eller om man helt enkelt ska vänja sig vid att man aldrig vet vart saker och ting kommer sluta?
Sommar, höst, vinter. Tre årstider har vi fått uppleva här under tre månader.
Tackar världens bästa kollektivgrannar för en härlig tid och ser fram emot en fet reunion i Åre i januari. Förstår nog inte själv hur roligt vi kommer ha! Woh! Nedräkningen till detta börjar..... NU!
Tack för mig Rogneby.
Love.
22.40, Flyttstädning & packning klart.
Nu är det slut. Sista vakna minutrarna i sängen innan vi puttrar härifrån imorgon bitti. Imorgon är den dagen kommen då man kan säga 'hej då länge' och verkligen mena det. Ingen fredags-fras som inte kommer vara längre än två dagar. Imorgon är det ett helt ärligt 'hej då länge'.
Hej då länge Kjelstad bakeri. Alla original som jobbar där, parkeringen, omklädningsrummet, lunchrummet, kakorna, bröden, kläderna, trallarna, lådorna och snygga otroligt manliga BF. Hej då länge.
Det är ju det sköna i denna historien. Slippa söndagsångest och otrevliga kollegor ifrån sydligare breddgrader. Slippa den äckliga lukten i hallen och all dålig organisering. Det känns liksom BRA.
Det som kan kännas tråkigt och jobbigt är alla farväl man tvingas ta nu. Tårarna sprutade på mig och Therese förut efter det att Emelie var och sa hej då till oss på jobbet. Hade det inte varit 10 minusgrader, då vi var inne i Gjövik och sa hejdå till Cecilie och våra tårar frös till is innan dom ens haft möjlighet att börja spruta, hade även det blivit ett tårfyllt avsked. Men klumpen i halsen kände man av ändå, trots minusgraderna.
Imorgon blir det ett sista hejdå till våra kära kollektivgrannar, östersundarna, Annica och Veronica. Kommer bli extremt tråkigt! MEN samtidigt får man ju vara glad över tiden som varit och att man ens lärt känna varandra.
Trodde verkligen aldrig att jag skulle känna såhär idag. Aldrig, aldrig, aldrig. Det vet ni som pratat med mig när jag varit här. Hört mina negativa tankar och min extrema hemlängtan. Vart tog det vägen?
Nu sitter man här och tänker på allt skoj. Allt mys. Allt sjukt. Allt.
Sen att jag åker hem med något helt annat än vad tanken var när jag åkte hit är nog det som gör hela grejen att lämna Norge så konstigt som det faktiskt känns nu. Nya vänner har kommit, andra har försvunnit. Jag undrar om man någon gång kommer sluta överraskas eller om man helt enkelt ska vänja sig vid att man aldrig vet vart saker och ting kommer sluta?
Sommar, höst, vinter. Tre årstider har vi fått uppleva här under tre månader.
Tackar världens bästa kollektivgrannar för en härlig tid och ser fram emot en fet reunion i Åre i januari. Förstår nog inte själv hur roligt vi kommer ha! Woh! Nedräkningen till detta börjar..... NU!
Tack för mig Rogneby.
Love.
Kommentarer
Skrivet av: Veronica
sjukt är det.. tänker inte förstå att kollektivet på riktigt är splittrat förrän jag står där med tårar och stekos i ögonen imorgon bitti.. :( håller tummarna det hårdaste jag kan för att jag får va ledig från allt va jobb heter en bit in i januari så vår efterlängtade reunion faktiskt blir av. kommer bli SJUUUUUUKT galet!!! :D
Trackback