»» Linnéa Samia Khalil

Det blå myggnätet svävar över mitt huvud. En fläkt står och surrar i mitten utav rummet. Fink smörjer mina öron med sin magiska musik. Utanför hörs ljudet utav nattens alla syrsor vars läten nyss kvävdes i det piskande regnet som ännu en gång öst ner ifrån en svart himmel.

Jag har under en tid brutit ner både stora och små ögonblick till fragment och på bästa sätt försökt förvandla känslor till ord. Tankarna som cirkulerar i huvudet är många och de senaste dagarna har jag låtit min tankeverksamhet ägna sig åt annat. Ibland behöver man pausa och stanna upp för att kunna greppa om saker och ting – precis vad jag gjort nu. Jag har pausat för att ladda med ny energi och nya krafter inför vad som komma skall.

Månaden som följer, vet jag redan nu, kommer innebära många intressanta, gripande, glada och ledsna möten. Månaden som följer består av att besöka olika skolor, barnhem, sjukhus och rehabiliteringscenters. Ögonblick, jag vet att det kommer komma mer. Snart.

Till dess låter jag ord bytas ut mot bilder.
Jag vill visa er lite utav min vardag och min omgivning, här och nu.


Välkomna till mitt Tanoso. 50 meter, runt knuten till vänster sitter jag just precis nu.


Här, på gatan alldeles bredvid vår, handlar vi för det mesta vår frukost. Bread n' egg och kaffe. Två frullar vi tillsammans betalar 10kr för. Överkomligt.

Och alldeles bredvid det lilla köket ligger affären vi brukar handla vatten i. Såhär ser affärerna ut över lag här. Ett rum och några hyllor med varor vars utbud är mycket begränsat.


Tomatpuré, salsa, burkfisk och chokladdryck ser ni här. Det är ungefär det utbudet som finns när man handlar. Färsk frukt och färska grönsaker finns också, såklart.


En väldigt talande bild för hur omgivningen för det mesta är här. Det ligger skräp överallt och på bilden kan ni se fyra påsar som ligger slängda. Dessa ligger överallt. Det är vattenpåsar. Allting serveras i påsar här. Vatten, kaffe, mat - allt! Dessutom springer det kycklingar, tuppar, hundar och getter överallt. Så, en talande bild, helt enkelt.


Alldeles utanför vår dörr. Vi har inte bara goda människogrannar utan även bästa djurgrannarna också. Fem små valpar som glatt välkomnar oss när vi kommer hem.


Här har ni vårt rum där vi kommer spendera kommande månad. Det känns otroligt lyxigt att bo här nu efter att vi bott i byn en månad. Lyx är sängarna och det är även det enda dock. Toaletten ligger en bit bort. Vatten hämtas i brunnen ännu längre bort. Och allting annat som man är bortskämd med och tar förgivet där hemma finns inte här. Men, vi trivs. Mycket!


Här är vi i det rummet dit andra volontärer kommer på helgerna.
På grund av avståndet till brunnen blir det tyvärr så att man vissa dagar, då man helt enkelt är för lat för att springa fram och tillbaka till brunnen i värmen, är extra smutsig. Både kropp och kläder, som ni kan se på bilden. För utan vatten kan man inte duscha. Eller tvätta. Enkelt.


När man väl samlat vatten får man unna sig en dusch. En ganska simpel sådan. Ni kan även se att insynen är ganska så påtaglig.


I väntan på Millicent i samband med dagens besök på St Josephs worker school. Här vid Tanoso station, 200 meter ifrån där vi bor.


På skolan, där 22 utav barnen tillhör skaran föräldrarlösa, fanns dessa två godingar.

Här ser ni innehållet ur dagens lektion ifrån lärarens bok som flickan håller upp. Lära om kroppen och hur man sköter sin hygien. Basic, väldigt basic.


Ett allrum för lärarna och eleverna på skolan och även för de som bor där.



Skolköket.


Jag undrar om jag skulle sett lika glad ut om det vore min skolas toaletter. Det är även här uttrycket 'en bild säger mer än tusen ord' inte håller måttet. En bild säger mycket men i vissa fall talar en bild väldigt lite.
Hade man kunnat dokumentera lukt så hade ni förstått vad jag menar.


Skolan där vi var igår som ligger här i Tanoso, nära där vi bor.
Bilden visar de yngsta barnen och deras verksamhet skulle kunna liknas vid dåra dagis. De sjunger ramsor, äter och vilar.


En trött liten tjej som får hänga med mamma på jobbet, i dubbel bemärkelse.


Utanför skolan, på vägen hem till oss. Överallt finns småaffärer med diverse olika innehåll.




När man färdas längs med vägarna är utsikten ofta som på bilden, tagen i farten ifrån en trotro.


Nu är mina ögon trötta, 3 timmar senare.
Harpan har spelats på repeat som tidsfördriv då bilderna laddats upp.  
Isabell andas tungt på madrassen bredvid mig. Hon berättar roliga saker för mig, sovandes. Säger som Bo-Kaspers orkester gjorde en gång i tiden; hon är så söt när hon sover.
Natten kan inte vänta på mig mer. Nu behöver jag sömn.

Punkt och tack för ännu en dag.