I staden där jag alltid bott väcks minnen
Det är någon sorts hatkärlek jag känner inombords när jag vistas här. Hemma.
Det är väl lite utav ett småstadssyndrom i sig. Att hata, samtidigt som man ändå alltid vill komma tillbaka.
Det jag tycker bäst om just nu är att åka förbi lyktstolpen längs vägen, och se de vita tygskorskorna som hänger där runt stolpen, högt uppe i luften.
Småstad. Som sagt. Där händer inte mycket mer än så. Men det är väl kanske då man verkligen lär sig använda förmågan av att uppskatta det lilla. Som jag faktiskt gör, varje gång jag ser skorna dingla högt upp i det blå.
Idag när jag cyklade genom stan stannade jag upp. Tog tag i en stolpe som stod bredvid ett högt rutnätstaketet och lät mig balanseras på cykelsadeln. Lät blicken vila på skaterampen och åkarna. Det var precis som att jag var femton igen. Verkligen. Jag kunde känna samma känslor och tänka samma saker. För en kort stund. Jag minns när jag själv stod på toppen utav rampen, jag och min kära vän Alexandra. Den mörka skolgården där rampen fanns var prydd utav massa små elektriska ljus som vi placerat ut över gården och på så vis skapat en stjärnhimmel, fast på marken. Det låg ljus i vattenpölarna. Överallt. Och mellan de röda skolbyggnaderna ekade skränig punk ala Charta 77.
Vi stod på toppen och såg ner. Det var inte högt, men det kändes så. Vi visste inte riktigt hur vi skulle bära oss åt och efter en stunds överläggning kom vi fram till att fortsätta vår skateboardövning på marken istället - bland alla ljus - och någon rampåkning fick vi aldrig genomfört. Jag ångrar det än. Jag ångrade det när jag stod och beundrade åkarna idag. Jag bestämde även att någon gång, inom en snar framtid, när jag inte har någonting inplanerat på ett par månader där ansikte, armar och ben behöver vara i fas, då ska jag prova. Bara för att prova. Går det så går det, går det inte så märker vi det. Men, då har jag iallafall provat och genomfört någonting jag alltid velat kunna och slipper ångra att jag aldrig ens gav det ett försök, den dagen jag andas för sista gången.
Imorgon är det fredag. Sen är det lördag. Sen är det söndag. Och sen... ja, då är det måndag.