»» Linnéa Samia Khalil

När jag blundar kan jag känna dig. Ditt lilla hår som kittlar i min näsa och dina små fingrar som klibbas fast på min hud. Jag känner hur dina små ben klamrar sig fast runt min höft och hur ditt huvud vilar mot min axel. 
Jag hör hur du gråter, precis som de gånger jag satte ifrån mig dig.
Jag hör hur du kraxar fram ditt skratt. Världens finaste skratt.

Ibland känns det som att hjärtart bokstavligt talat ska spricka.
Jag kämpar emot kroppens reaktioner som uppstår när tankarna på dig kommer.
Jag vill tänka. Samtidigt som jag inte vill.
Det är fint.
Det är jobbigt.
Jag sväljer, jag sväljer, jag sväljer.

Jag känner en enorm kärlek.
Jag känner en enorm saknad. 

Snart måste milen krympa.
Snart.