Det är ni som gör tillvaron så fin
Soffan är utbäddad. På bordet står fikan, efter timmar, fortfarande kvar i form av utreade chokladtomtar, nybakt bröd och pepparkaksdeg. I vardagsrummet är det varmt. Sam Cooke sjunger - It's been a long long time coming, but I know a change is gonna come oh yes it will - samtidigt som en dålig TV-serie visas på kanal tre vilken lyckats fånga intresset hos två av oss. Två av dom. Rozie och Gustaf. Ljudet ifrån den surrande tvn grötas samman med musiken och kaffebryggaren som står på repeat. Återigen har fritisgårdskänslan infunnit sig här i enmanskollektivet och jag kommer till insikt, återigen, hur mysigt det är.
Någon säger något roligt. Vi andra skrattar till. Någon går ut och röker på balkongen så kaffe och bröddoften blandas med cigarettlukt. Någon sjunger en line till Timbuktus Strö Lite socker på mig som nu fyller rummet istället för Cooke.
Fyller rummet gör även de nyanlända. 7 fina människor pryder mitt hem just nu.
Jag kommer på det. Igen.
Jag älskar samvaron och närvaron.
Jag älskar mina nära.
Jag trivs.
Kollektivet, I love you, over and over again.
Kommentarer
Trackback